Skärvstenshögen var belägen 400 m öster om Akalla gård. 

En skärvstenshög är en hög eller utplattad matta av skärvig och skörbränd sten. I högen finns oftast även sotig jord och avfall av olika slag, så som keramikskärvor, djurben och kol. I boplatslämningar daterade till framförallt i bronsåldern är de väldigt vanliga.

Anläggningen var belägen på en mindre bergsrygg i norra delen av en åkerholme som sluttade mot väster och var omgiven av åkermark i väst och ängsmark i söder, öster och norr. I öster var det ca 50 m till ett skogsbryn. Berg i dagen förekom på flera ställen.

Skärvstenshögen, med en diameter på 10 m, var uppbyggd av ett rikligt tätt packat och varierande stenmaterial, små skärvstenar blandade med en stor mängd större stenar och med fyllning av mörk mylla. Ett stort sotlager framkom som innehöll keramik, bränd lera, obrända och brända ben, knacksten och kol i ringa mängd.

En undersökning om 1000 kvm företogs på grund av planerad bebyggelse i området. Anläggningen borttogs efter undersökning.

Fornlämningen inventerades: 1951
Utgrävningsår: 1970 av Stadsmuseet
Typ av fornlämning: Skärvstenshög i boplats
Datering: Bronsålder
Antal anläggningar: 1

Ur: Fornlämningarna 165 och 166, Spånga, Akalla. Arkeologisk rapport. SSM 1970.