Gravurnan låg i en 7 meter stor rund och 60 cm hög gravhög. 

I gravhögen fanns en stor grop - för den hade används som skyttevärnsgrop vid militärens övningar på Järvafältet. 

Brandgravar från brons- och järnåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål. Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runt och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall finns också en stenpackning innanför kantkedjan. I keramikkärlet kan också resterna av brända djur som ben från hund, katt, häst eller fågel finnas. Rester från personens dräkt är också vanliga som spännen eller pärlor samt personliga tillhörigheter som kammar, knivar och nycklar. 

Gravhögar är gravar som är uppbyggda som ett stenröse men där det lagts ett jordlager ovan på röset och på så sätt skapat en hög.

De första gravhögarna gjordes redan under den yngre stenåldern, för cirka 6200 år sedan. Dessa högar har en stenkista i mitten. Under bronsåldern blir högarna både större och högre. De byggs på landskapets högsta höjder vilket gör dem synliga på mycket långt håll. Järnålderns högar varierar däremot i storlek från mindre till storhögar med mer än 20 meter i diameter. Uppland finns 200 registrerade stora högar. Ett exempel på en av dessa i Mälardalen är Nordians hög (L2016:7177, Norrsunda 31:1) i närheten av Sigtuna som är 50 meter i diameter och 10 meter hög. 

Idag finns ett parkeringshus på platsen, på Helsingforsgatan 2. 

Foto: Leif Strååt, SSM.