I slutet av 1800-talet växer Stockholms befolkning och fler kyrkor byggs. Men hur ska församlingarna organiseras? Kanske ska de som redan finns delas upp och bli flera? Dokument tas fram. Frågan vilar några år. Prästlöneregleringskommittén ska säga sitt. Tiden går.
1904 ägnar sig Stockholms församlingar fortfarande åt att ”i all stillhet meditera över denna nödvändighet”, men kyrkoherde Elis Daniel Heüman är en handlingarnas man och ”sätter fart på utredningsarbetet” för Vasastans del, med ”sitt energiska och målmedvetna arbete”.
Vid den här tiden blir Adolf Fredriks kyrka överfylld under gudstjänsterna och andra lokaler används som komplement, som en gymnastiksal vid Karlbergsvägen. Men Matteuskyrkan har just byggts klart och Gustaf Vasa kyrka är påbörjad, så lokaler finns – det enda som återstår är att kyrkorådet bestämmer hur den alldeles för stora Adolf Fredriks församling ska organiseras. Det blir bara inte av.
Elis Daniel Heüman gör en kupp och förbereder församlingsdelning. Till kyrkorådet ställer han bara en fråga – föredrar de två delar eller tre? Vid det här laget bor 60 000 stockholmare inom församlingens gränser och de bestämmer sig för tre. En av dem blir Gustaf Vasa församling.
Med den historien börjar den här skriften från 1956, som handlar om Gustaf Vasa kyrkas då 50-åriga historia. Den fortsätter med själva kyrkbygget – med den driftiga Heüman i spetsen, invigningen, områdets befolkning och sociala förhållanden och församlingens arbete, bland annat om hur kvinnor tidigt fanns i ledande positioner.
Illustrationer: Interiörbilder från Gustaf Vasa kyrka, porträtt av anställda och församlingsmedlemmar, teckningar, tidningsurklipp och statistik. 101 sidor.
![Gustaf Vasa kyrka / [text: Elisabet Jermsten ; foto Ingrid Johansson, Göran Fredriksson]](/skblobs/79/79b98837-5846-4806-818f-b3fde7aad223.jpg?preset=pl-220)
