Telegraf- och Telefonmannaförbundets hade tillsammans med arbetsgivarna skrivit under ett kollektivavtal för de manliga arbetarna. Våren 1922 ville facket även ha ett kollektivavtal för de kvinnliga telefonisterna.
Ett kollektivavtal är en överenskommelse mellan arbetstagare och arbetsgivare som reglerar löner och anställningsvillkor.
Telefonisterna krävde kortare arbetstid, löne-, semester- och sjukledighetsförmåner och att disciplinerings- och bestraffningssystem skulle ändras. Den 29 juni 1922 lämnade facket in sitt förslag. Arbetsgivarna var ovilliga och klockan sju på morgonen den 21 juli gick telefonisterna ut i strejk. Det blev inledningen till något som har kallats »tio dagar som skakade Stockholm».
Den socialdemokratiska regeringen tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att teckna ett kollektivavtal. Fackförbundet fick garantier att de strejkande inte skulle avskedas.
De strejkande återgick till arbetet. Först i kön på bilden är de som satt i den lokala fackföreningens styrelse.
