Folkskolläraren Johan Olof Lindgren startade 1870 en skola för de allra fattigaste pojkarna i Stockholms slum. Skolan låg först vid Hornskroken på Södermalm men flyttade 1876 till Södra Bangårdsgatan 12 i lokaler som tidigare tillhört Hotell Göteborg.
Lindgren gick i början själv runt och plockade upp vanvårdade trashankar i gränder och portgångar. När ryktet spreds om en skola för utfattiga och halvbrottsliga pojkar började ansökningarna flyta in. Då behövde barnen ha olika intyg för att bli antagna:
- Från prästen som visade att pojken var den han påstod att han var.
- Från polisen för att visa att pojken inte var efterlyst.
- Från rotemannen för att visa att familjen var utfattig.
- Från tidigare lärare för att visa att pojken var ”vanartig” – ouppfostrad och olydig.
Dessutom avsade sig föräldrarna sitt målsmanskap för barnen. Pojkarna undersöktes av läkare innan de fick plats på skolan för de fick inte lida av smittsamma sjukdomar när de började. På skolan fick de sedan både ett nytt hem och undervisning.
År 1878 fanns det 40 pojkar på skolan. Personalen bestod av föreståndaren (Lindgren själv), en lärare samt fem pigor. Undervisningen sköttes av föreståndaren och läraren. Pojkarna fick fem timmars undervisning på förmiddagarna. Eftermiddagarna ägnades åt yrkesträning såsom slöjd, snickeri, korgmakeri och borstbinderi. Myndigheterna i Stockholms stad bidrog ekonomiskt men skolan var också beroende av välgörenhet. År 1896 bildades Föreningen för upprätthållande af Lindgrenska Trasskolan vars syfte var att genom just välgörenhet hålla igång verksamheten i skolan.
När pojkarna hade konfirmerats var det dags att lämna skolan för att försörja sig själv i något yrke. Skolan hjälpte till med den första anställningen, ofta ute i landsorten.
Den 1 oktober 1894 slutade Lindgren som föreståndare vid Trasskolan på grund av sjukdom, men skolan fanns kvar fram till 1910.
