Unga pojkar (och flickor) tränades i skytte av frivilliga – ofta militärer.
Den lagstadgade åldern för inträde i Stockholms skytteförbund var 14 år. Tidigare under 1900-talet hade övningsskjutning varit obligatorisk för skolungdom, men detta hade tagits bort. Skytteföreningarna hade ersatt skolans undervisning med personer som frivilligt ställde upp och övade med ungdomarna. Det var inte sällan militärer som på det sättet förde vapenkunskapen vidare.
På fotgrafiets baksida står det: "Vårt hopp. Manlig ungdom. 1937"
Instruktörer och kontrollanter i Stockholms skytteförbund arbetade ofta på idéell basis. Men vapen, ammunition, skyttebanor och inte minst belöningar i form av medaljer och äretecken i tävlingarna kostade pengar. När andra världskriget bröt ut och medlemsantalet i skytteföreningarna ökade kraftigt så ställde också Stockholms medborgare upp med stöd. En del välbeställda personer lånade ut sina marker för skjutövningar eller tävlingar, andra bidrog med pengar.
