Gränderna som inte ville dö handlar om de fyra kvarteren Cephalus, Lychaon, Minotaurus och Nessus med gränderna Stenbastugränd, Kolmätargränd och Klockgjutargränd i Gamla stan. Gränderna med omgivande bebyggelse revs 1945 för att ge plats åt Kanslihusannexet. Protesterna mot rivningarna blev mycket starka och kom att kallas ”Slaget om Kolmätargränd”.
I den här skriften berättas bland annat om kvarterens historia, det framförs förslag till restaurering och flera av de boende gör sina röster hörda. Så här berättar typograf Bernard Svensson, vars hem också fotodokumenterades 1945:
Kom vid åtta års ålder till Kolmätargränd år 1888. Har under tiden svikit med ett år i Klockgjutargränd, fem år vid Västerlånggatan 14. Har sen bott i Kolmätargränd sen 1913. Har alltid trivts, sett många med saknad lämna gränderna. Skulle dom nu ta bort alla kvarteren här så skulle det bli stor sorg. Nog borde alla de höga gubbarna kunna hitta på en bättre lösning än att riva här hos oss. Vi vill bo kvar och alla goda stockholmare vill ha husen kvar, för gamla och fina det är dom och bra att bo i också.
32 sidor.
