När Thecla Wrangel flyttar till Stockholm år 1863 blir hon inte särskilt förtjust i huvudstaden. I det här kapitlet verkar hon ha kommit över den värsta chocken och beskriver istället militär, kungligheter, småskvaller och skolor. Hon berättar bland annat om hur hon ofta brukade möta den stilige kung Karl XV på promenad, hur det var att gå i Wallinska skolan i Gamla stan (”få av lärarna kunde undervisa”) och hur damerna i staden klädde sig. Så här beskriver hon de långa (och inte så praktiska) kjolarna:
Alla de promenerande damerna buro så långa klänningskjolar att de räckte till marken. De voro prydda med volanger i flera rader, påsatta i festoner eller i sicksack och voro alltid fodrade, men dessutom försedda med skoning, det vill säga en smalare remsa av ”orleans”, ett tunt ylletyg, samt ett kantband av ylle, siden eller sammet. På vintern, när modden låg djup på gator och torg, satte många till och med en bred remsa vaxduk under bakvådens nedre del för att skydda kjolen. Det blev sålunda en ansenlig tyngd för högra handen, som med ett välplacerat grepp om bakvådens mitt måste hålla upp densamma och därvid även något höja fram, liksom de många sidovåderna – dock ”för himlens skull!” inte så högt, varken fram eller bak, att ens det allra minsta lilla grand av strumpan blev synlig!
Kapitlet innehåller några fotografier, bland annat en dam med ”sommarpromenadtoalett”. 24 sidor.
Utdrag ur Wrangel, Thecla, Från forna tider - hörsagor och personliga minnen. - 1927.
