Mitt första intryck av Stockholm när vi en av de sista dagarna i september 1863 landade med Teljebåten vid Riddarholmen var: ”Usch en sådan ful gammal grådaskig stad, full av busar, skrikande käringar och utsvultna hästkrakar!”
Thecla Wrangel blir inte särskilt förtjust i Stockholm när hon flyttar dit som tolvåring. I det här kapitlet ur sin självbiografi beskriver hon detaljerat vad hon tycker om huvudstaden. Kungsträdgården är en dragig ”sandöken”, vattnet var ”skandalöst förorenat” och brödet ”miserabelt”. Norr om Norrmalmsgatan (nuvarande Biblioteksgatan) tog staden slut eller ”åtminstone så gott som slut”. Så här beskriver hon Humlegården:
Där låg ju ett stycke högre upp en stor, vanvårdad park, kallad Humlegården, omgiven av ett högt, förfallet plankstaket och där innanför ett par ganska fula byggnader, men i den parken var jag förbjuden att gå in, ty där var – naturligtvis! – fullt av bättre och sämre busar.
Hon blir dock lite mer förtjust i Södermalm som är ”den vackraste stadsdelen”. Och Staden mellan broarna, det vill säga Gamla stan, är spännande. Det är intressant, och många gånger roligt, att läsa Thecla Wrangels beskrivning av Stockholm på 1860-talet. 16 sidor.
Utdrag ur Wrangel, Thecla, Från forna tider - hörsagor och personliga minnen. - 1927.
