Wendela Hebbe f. Åstrand (1808-1899) sägs ofta vara Sveriges första kvinnliga journalist. 1841 lever hon sedan några år som ensamstående trebarnsmor efter att hennes make Clemens Hebbe flytt familjen efter en ekonomisk skandal. Sommaren det året flyttar hon upp till Stockholm från Jönköping där hon drivit en liten skola.
I det här brevet, från den 3 juli 1841, berättar hon om sitt nya liv som skriftställare i huvudstaden. Hon har börjat skriva för Aftonbladet och har dessutom fått ett förmånligt erbjudande om fast anställning av den kontoversiella tidningens ägare, Lars Johan Hierta.
Brevet är till den goda vännen Pauline Westdahl f. Cronhielm (1810-1887). Brevet renskrivet:
Stockholm d. 3 juli 1841.
Min goda Pauline!
Nu har jag varit en månad uti Stockholm, och något mer har förflutit sedan du medförde korgen med det goda namset [osäker tydning] till mig. Du kan väl föreställa dig att jag drack din skål uti lemonad om bord, samt doppade dina goda pepparkakor i The, och dervid ”tänkte som vore det från dig”.
Då du vid ditt afskedstagande sade att du intresserade dig för framgången af min ”speculacions” föresatte jag mig att vid första tillfället meddela dig mina planer och utsigter, dessa sednare hafva efter all mensklig beräkning ljusnat något litet, och det tyckes som om jag här funnit en verkningkrets bättre afpassad efter mitt lynne och åtföljd af större förmoner än den som yppat sig för mig i Jönk(öping) Jag har neml. af en tidningsredaktion härstädes anbud på en årlig summa af 1500 Rd Rgs mot förbindelse att bestrida recensions departementet samt gå till handa med öfversättningar då så påfordras. Vilkoren är förmonliga, och borde antagas i höst – men huru kunna bli af med de redan hyrda rummen uti Jönköping (qvarteret ”Smycket”!) och huru kunna till dess försälga mitt lilla fogelbo (inte ungarna) se det är inte så lätt utfunderat.
Här går i alla afseenden mycket lättare att förtjena, min skrifning har under denna månad härstädes inbringat mig 112 Rd Rgs, det hade icke låtit sig göra i Jönköping – Recensionerna öfver ”Richard Darlington”, öfver Sätherbergs ”Blommor vid vägen” samt öfver Bagnèrernas concertes och en liten följetångs artikel kallad Hedvig har jag under mitt vistande härstädes skrifvit, jag underteknar icke alltid lika signatur, emedan här äro så många considerationer och betänkligheter som en initierad känner sig nödsakad att taga uti betraktande.
Du kan icke tro hvad de der Bergsångarne roade mig – jag sänder för ro skull ett litet exemplar inehållande en öfversättning deras patois, det jag erhöll af Directeuren som gjorde mig en liten visit i anledning af recensionen.
Helsa din man och säg honom att jag personl. framlemnade brefvet som han bad mig medföra. Ditt bref till Mrs Scott är ochså framfördt. Friherrinnan Leijonhufvud bad helsa dig, Baron var som du vet, redan åt Småland då jag besökte Ullriksdal.
Jag har varit åt Upsala, Rosersberg och Skokloster med Hr Hjerta och hans svägerska mamsell Fröding. Biskop Heurlin [troligen mannen i länken] har jag råkat men han var ej nöjd med min aftonbladism. Likaledes har jag råkat Almqvist Jenny Lind och friher. Knorring, Herr Kirchner, Orv. Odd och Fru Hjerta som verkligen är liflig och voro som en ”flägt och som en låga – ” hon är eljest icke alldeles fri från ett viss syskontycke med Pauline för närvarande – ”vi äro fyra små flickor” sade en af Hjertas barn till en herre som mötte honom vid [svårtydd plats möjl. ”barnvägen”] häromdagen ”men proctor [osäkert] skall nu snart draga upp en liten bror ur sjön.”
Om du har tid och håg, så skrif mig till några ord hur du mår samt hvad du tycker i afseende på min flyttning, du behöfver icke addressera brefvet annorlunda än blott till Stockholm, för jag låter hämta mina bref på posten som är midt för aftonbl. Contoiret.
Farväl goda Pauline! Helsa de dina från din vän Wendela
På förstasidans marginal har Vendela Hebbe tillagt:
Jag behöfver icke säga dig att jag har bråttom, ty derom förtälger dig detta slarfviga bref – men jag behöfver bedja dig om ursäkt derför.
