Den anonyma författaren är orolig för att de män som talat för kvinnans frigörelse har satt griller i huvudet på många kvinnor. Kvinnan behöver en mer gedigen utbildning innan hon får mer rättigheter, anser författaren. Kvinnan skulle med den "byggnaden" visserligen kunna vara verksam som till exempel lärare och läkare. Men även med ökad bildning finns begränsningar för kvinnans frigörelse då det till syvende och sist är så att "mannen är qvinnans hufvud, och att qvinnan är mannens ära."
I slutet gör sig den okände författaren till tolk för den kända 1700-talspoeten Anna-Maria Lenngren:
"Hvad tron I, att en fru Lenngren, denna blyqsamt lärda qvinna och förträffliga husmoder, skulle säga om denna tidens riktning? Hon skulle visserligen icke, såsom åtskilliga af nutidens såkallade lärda qvinnor, gifta och ogifta, slita sin penna med att skrifva långa epistlar om qvinnans emancipation. Hon skulle medlidsamt le åt dessa qvinnors bemödanden att jaga sina medsystrar ut från hemmets härd in på männens kapplöpningsbana. Men hon skulle icke hafva någonting emot ett godt och grundliqt, vetande. Hon skulle ifra för den der byggnaden, som vi påpekat, och som vi icke emanciperade qvinnor, som likväl, efter hvad vi sökt antyda, icke heller förbise värdet af en med förnuft utvidgad frihet for qvinnan – anropen Eder om."
