Åke Wassing och S:t Erikskvartetten framför "S:t Eriks blues i en inspelning från januari 1953.
Texten:
S:t Eriks blues
När månguden tänder sin blodröda lykta
högt över stjärnan på husfasaden
trummor ljuder, eggar, bjuder
blodet sjuder i vit mans kropp
Då lyfter en frostbiten fjäril ur gränden
och fladdrar iväg genom huvudstaden
hem och varlig, vild och farlig
oförsvarlig uti sitt lopp
En sång om oss alla storstadsbarn
vi som slamrar på gator och torg
och som prutar på kärlek i parkernas skumraskaffär
En sång om oss alla storstadsbarn
vi som dövar i ruset vår sorg
och besjunger det liv som har danat vår grändkaraktär
Men varför kasta sej i Stockholms Ström
när man kan leva livets schlagerdröm
där varje Nalenbrud blir ljuv och öm
allt eller ingenting
Och varför krypa för en vardagskung
när man kan resa sej var natt som ung
och slösa bort sin magra sedelpung
på allt eller ingenting
Om oss säger fädren på goda grunder
se hur vår son med sin stad går under
kvinnorna fostrar blott samhällskunder
Räfst!
Men vi som skriver gatans svarta lag
och får det mesta ut av natt som dag
vi har ett annat enkelt motförslag
allt och sen ingenting
