Utdrag ur Barnens dags förenings årsberättelse 1969: "Sent skall sommaren 1969 glömmas av de ca 1.600 människor som vistades på Barnens Ö:s sommargårdar. Skälen till detta torde vara flera och mycket skiftande, men en gemensam minnesbild utgör säkerligen den molnfria himlen och den ständigt gassande solen. Visst har vi blivit bortskämda i väderlekshänseende under senare år, men sommaren 1969 slog alla rekord. Varmt i luften, varmt i vattnet och endast ca 5 mm regn under hela perioden, vad kan man väl mer begära? Enda nackdelen torde väl vara att man knappast vågar hoppas på ett upprepande nästa år. Lite mer regn skulle vi väl stå ut med och jordbruksföreståndaren, herr Carl Samuelsson, skulle säkert till fullo uppskatta en sådan förändring, men låt oss åtminstone få behålla den goda värmen.
Sommaren 1969 var också, paradoxalt nog, den sommar då barnen fick njuta mindre än vanligt av solen och värmen! Detta på grund av den nedskärning av antalet vistelsedagar för barnen som genomfördes. Barnens 56 dagar 1968 förkortades till 50 1969 och detta av flera skäl. Först och främst berodde förändringen på att läsåret vid Stockholms skolor förlängdes med en vecka i samband med införandet av femdagarsvecka. Skolavslutningen våren 1969 inföll inte förrän den 13 juni mot tidigare omkring den 6-8 juni. Däremot skedde ingen förändring beträffande höstterminens start, vilket alltså innebar att den tid som stod till sommargårdsverksamhetens förfogande, barnens ferietid, förkortades.
Vid planeringen var det främst två frågor som man måste ta hänsyn till. Dels lärarnas-föreståndarnas önskemål om att åtminstone få någon veckas ledighet efter sommarverksamhetens slut och dels de mycket starka önskemålen att få bibehålla de planeringsdagar för sommargårdsversamheten som infördes sommaren 1968 och då i tiden förlades till dagarna före barnens ankomst till Barnens Ö. Ett bibehållande av de 56 dagarna för barnen skulle ha fått till följd att ettdera av dessa önskemål fått stå tillbaka. Då det för barnens del är av vikt att vi har kompetenta föreståndare på sommargårdarna och en stor del av dessa kommer från lärarkåren, stod det klart att en ytterligare inskränkning av lärarnas ledighet skulle få återverkan på rekryteringen av föreståndare. Då man inte ville åstadkomma en sådan utveckling måste alltså sommargårdsperiodens slut forfarande förläggas till omkring den 8 augusti. Återstod då den andra möjligheten att ta bort planeringsdagarna och därigenom få ytterligare några dagar för barnen. Men det lyckade resultatet av dessa dagar sommaren 1968, vilket direkt kunde avläsas i större förståelse för barnen från ledarnas sida, gjorde att föreståndarna enhälligt uttryckte önskemål om ett bibehållande av dessa dagar för information och kursverksamhet.
Resultatet blev alltså att antalet dagar för barnens vistelse på Barnens Ö kom att uppgå till endast 50. Den första av dessa 50 dagar inföll torsdagen den 19 juni, dagen före midsommarafton. 1.200 barn ilastade då de stora bussarna på olika håll i staden och i två stora grupper skedde invasionen på sommargårdarna. Som vanligt fanns läkare och sjuksköterskor på plats för en första undersökning av barnen och en eller annan fick väl redan första dagen ta sig en närmare titt på sjukstugan och vila ut litet extra på isoleringsavdelningen innan midsommarfestligheterna kom igång ute på gårdarna. Men redan fem dagar tidigare hade den till omkring 400 personer uppgående personalinflyttningen ägt rum och kursverksamheten och informationen kommit igång.
Ett s.k. stormöte hade också avverkats efter inbjudan från den föreståndargrupp som under mellanperioden 1968-1969 haft regelbundet återkommande sammankomster på Barnens Dags expedition för diskussion av gemensamma BÖ-frågor. Under ledning av borgarrådet Sören Carlsson diskuterades livligt Hur löser man praktiska sommargårdsproblem på ett demokratiskt sätt. Stormötesformen utvecklade sig längre fram under sommaren till ett arbetssätt för en grupp av de yngre ledarna på sommargårdarna, men trots välvillig inställning från BÖ-ledningens sida framkom under dessa diskussioner mycket få konkreta förslag till positiva förändringar av verksamhetsformerna. En av anledningarna till detta är förmodligen att söka i den avsaknad av erfarenhetsmässiga kunskaper som kännetecknade en stor del avgruppens medlemmar och det starkt dominerande inslaget av osmälta kritiska åsikter som framfördes, vilket efter hand fick till följd att större delen av ledarpersonalen på Barnens Ö ej kom att ta aktiv del i sammankomsterna. Föreståndargruppens avsikt, att genom bildandet av ett samarbetsorgan bestående av representanter för samtliga personalgrupper bredda underlaget för ett positivt utvecklingsarbete på sommargårdarna, kom genom aktivitetsgruppens verksamhet aldrig till genomförande och de tre förslag till samarbetsorganisation som utarbetats under våren 1969 togs tyvärr aldrig up till diskussion. Detta är att beklaga, men finns dock starka skäl antaga att alla goda krafter som under årens lopp varit med om att skapa ett stabilt underlag för ett samhällstillvänt utvecklingsarbete på våra sommargårdar även i fortsättningen skall vara vägledande vid utformningen av verksamheten på Barnens Ö. '
För barnens del blev, som tidigare nämnts, midsommarfestligheterna den första stora händelsen. Tyvärr blev inledningen på midsommaraftonens morgon inte riktigt vad man är van vid, i varje fall inte på Granbo. Ett par tioåringar på gården lyckades inte övervinna sitt rökbegär, utan redan efter sommarens första morgonmål måste cigaretterna fram och som lämpligt tillhåll för smygrökandet utsåg man en intill personalbyggnaden, Mor Linas stuga, liggande skräp- och målarbod. Förmodligen blev de unga herrarna skrämda och under det hastiga uppbrottet släcktes inte fimparna ordentligt utan slängdes de undan i ett hörn och snart stod hela uthuset i ljusan låga. Genom snabbt ingripande från personalens sida lyckades man begränsa elden och klarade man därigenom personalhuset från antändning. Väddö brandkår var också mycket snabbt på plats trots broöppning i Elmsta och eftersläckningen sköttes skickligt av borgarbrandmännen.
Lyckligtvis blev inte midsommarfestligheterna senare under dagen lika eldfängda som morgonens äventyr, men för den skull inte mindre attraktiva för barnen. Ett av de trevligaste arrangemangen var som vanligt festen på Granö Gård med marknadsstånd och karnevalsstånd och korvstånd och allt annat som brukar ingå i en Barnens Dag-fest. Lika festligt hade man ordnat det på Granvik och på flera håll hölls i övrigt midsommarfester i både gammal och modern stil.
Genom den förkortade sommargårdstiden var det efter midsommar hög tid att på allvar sätta igång med de sedvanliga arrangemangen för barnen. Den stora idrottsliga verksamheten med lagtävlingar och individuella lekar startade omedelbart efter midsommar. Detsamma var fallet med sjösportlägret, målar- och tecknarverkstaden och fiskelägerverksamheten. Genom ytterligare ekonomisk satsning från Barnens Dag Förening och Centralföreningen kunde samtliga verksamhetsområden i ett eller annat avseende förnyas och förbättras. Personalförstärkningar kunde genomföras och ny sysselsättningsmateriel anskaffas. Allt för att ge barnen möjligheter till en varierande och innehållsrik Barnens Ö-sommar.
Även speciella arrangemang för barnen genomfördes. Av särskilt intresse var den verksamhet som på bok- och bibliotekssidan kom igång i samarbete med Stockholms stadsbibliotek. Under några dagar i mitten av sommaren ambulerade ett par kvinnliga bibliotekarier ute på gårdarna och med hjälp bandspelare och trevlig barnlitteratur underhölls barnen på småbarnsgårdarna med sagoberättelser och t.o.m. de stora flickorna och pojkarna på Östergården och Storgården fängslades, om inte av sagor, så i alla fall av att på ett spontant och sakkunnigt sätt få kontakt med böckernas mångskiftande värld. Inför sommaren 1970 planeras en utökning av denna verksamhet genom bl.a. regelbundna besök av bokbussar från stadsbiblioteket. En stationär bibliotekslokal är inte heller främmande för BÖ-planerna och då kanske som ett naturligt komplement till verksamheten vid tecknar- och målarverkstaden i Farbror Ottos hus på Sörgården.
Ett av sommarens stora glädjeämnen berör verksamheten vid Små Försök, gården för de utvecklingsstörda barnen. Genom initiativ från föreståndaren skedde under sommaren an väsentlig utökning av dessa barns kontakter med de vanliga barnen på Barnens Ö. Vid ett flertal tillfällen mottog man grupper av barn från de vanliga gårdarna som gäster på Små Försökl och lika ofta gjorde Små Försöks barn återbesök ute på andra gårdar. Till detta kan läggas att tecknar- och målarverkstaden nästan dagligen utgjorde målet för de utvecklingsstöra barnens utflykter och att samtliga barn från Små Försök vid åtminstone något tillfälle fick tillfälle följa Jan Edsborg ut på fjärdsidan och pilka strömming.
Många underbara episoder finns att berätta från dessa utfärder. På initiativ av Farsta barnkoloniförening genomfördes i slutet av sommaren ett uppskattat arrangemang på Solsta sommargård. En gammal idé i ny tappning kan man kanske säga det var som tog form i och med anordnandet av en bygglekplats i stil med vad som för första gången i Stockholm genomfördes i Vasaparken under Barnen Dags-festen 1968. Bygglek har givetvis förekommit tidigare på Barnens Ö, egentligen är denna lekform en av de äldsta av alla lekar på gårdarna där den först tog sig uttryck i kojbyggen av mindre format och sedan utvecklades till avancerade byggnadsverk i stil med Fort Riverside på Granvik. På Solsta fick verksamheten en något annorluda utformning i och med att uppbyggnaden helt skedde efter barnens infall och spontana idéer. Det var heller aldrig meningen att komma fram till ett slutgiltigt byggnadsverk, utan hela tiden utgick såväl tillbyggnad som nedrivning. En uppskattad sysselsättning var det och Solsta blev under de veckor bygglekplatsen var igång ett livligt besökt ställe med dagliga gästspel av såväl pojkar som flickor från de kringliggande gårderna. Förslag framkom bland ledarna om en eller flera stora bygglekplatser på olika delar av Barnens Ö och det är möjligt att vissa av dessa idéer kan förverkligas redan till nästa sommar. Vissa kostnader är dock förbundna med denna typ av sysselsättning, liksom med all annan verksamhet, vilka gör att de mest avancerade planerna kanske får ligga på is något år. Inte minst fordrar en bygglekplats ständig tillsyn av särskilt anställd personal och kostnaderna för anskaffning av material, verktyg m.m. är inte heller obetydliga.
Ett annat inslag i BÖ-livet som väckte stort intresse bland barnen vid seglar- och sjösportlägret var den undervisning i sportdykning som genomfördes i samarbete med Stockholms Livräddarsällskap och som ingick som ett led i utbildningen av juniorlivräddare. Sven Nahlin, känd instruktör för de blinda barnen vid Manilla skolan, ledde denna verksamhet och likaså svarade han för den årliga återkomande uppvisningen i livräddning vid simstadion. Under senare år har verksamheten på Barnens Ö väckt allt större intresse hos organisationer runt om i landet och sommaren 1969 var inget undantag. Ett flertal studiegrupper besökte anläggningarna och likaså visade såväl stockholmspressen som landsortstidningarna sitt intresse. Sveriges Radio gjorde flera inspelningar och även TV var med på ett hörn. Det årliga besöket av särskilt inbjudna gäster ägde rum torsdagen den 3 juli. Trots att en del av det i ingressen omnämnda regnet passade på att falla just denna dag visade sig gästerna uppskatta både den lekamliga kosten vid lunchen på Granö Gård och den andliga spis som bjöds i form av information om verksamheten på Barnens Ö som delgavs av centralt anställd personal. Skoldirektör Öberg framförde gästernas tack och uttryckte önskemål om att anläggningarna i framtiden allt mer skulle komma att utnyttjas för lägerskoleverksamheten vid Stockholms skolor.
Ett grunddrag i Barnens Dags Förenings arbete på Barnens Ö har alltid varit att försöka anpassa verksamheten till samhällets krav på omvårdnad av barn i de aktuella åldrarna och samtidigt ett tillgodoseende av barnens egna önskemål om varierande sysselsättning. Flera undersökningar har under årens lopp gjorts på olika håll i landet för att riktigt utröna dessa saker, men i samtliga fall har man endast indirekt via vuxnas bedömningar sökt få en uppfattning om barnens anpassning och trivsel. För att råda bot på detta har en stort upplagd undersökning genomförts på barnens Ö. Avsikten med denna undersökning, som genomförts i samarbete med och under, överinseende av Lärarhögskolan i Stockholm, har varit att konstruera en attitydskala som fragment skall kunna användas som ett instrument att mäta attityder till vistelsen på sommargård hos barn på Barnens Ö. Ett mycket stort antal intervjuer har gjorts med ett representativt urval av barnen på sommargårdarna och sedan efterarbetet slutförts väntas en mycket intressant rapport under våren 1970.
Även på personalrekryteringens område har undersökningar under sommaren genomförts. Det har alltid varit av stort intresse att få reda på vilka människor det är som söker anställning på sommargårdarna och vilka motiv de har för detta. Hittills har väl det mesta i den vägen varit gissningar och därför hoppas man att denna undersökning skall ge ett mera realistiskt underlag för bedömningarna i framtiden. Resultatet väntas föreligga under våren och en redovisning kommer att ske genom publicering i bl.a. Barnens Dagblad, Riksförbundets officiella organ. Till detta kan läggas att Socialstyrelsen under sommaren visat särskilt stort intresse för verksamheten på Barnens Ö i samband med den föreliggande omarbetningen av Socialstyrelsens Råd och Anvisningar nr 83, som reglerar verksamheten på landets sommargårdar. Representanter för den kommitté inom Socialstyrelsen som arbetar med detta ärenden har besökt våra sommargårdar och till kommittén har under hösten knutits utbildnings- och kursledaren på Barnens Ö, Knut Åhs, såsom särskild expert. Detta understyker den betydelse för sommargårdsverksamheten i landet som Barnens Dags Förenings arbete på Barnens Ö har och kommer att ha i framtiden. Detta i sin tur ställer krav på en mer framsynt och riktig målinriktning och planering av verksamheten och ett ökat samarbete med kommunala och statliga instanser. 60-talet har i dessa avseenden varit ett synnerligen positivt skede i utvecklingen och allt tyder på att så skall bli fallet också under det kommande decenniet.
De 50 sommardagarna var till slut till ända. Torsdagen den 7 augusti rullade bussarna tillbaka till Stockholm och fyrverkeriet två dagar tidigare utgjorde en välregisserad och vacker avslutning på en händelserik Barnens Ö-sommar." Hela årsberättelsen förvaras i Barnens dags förenings arkiv i Stockholms stadsarkiv.
