Sommaren 1967 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö
Text

Sommaren 1967 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö

Utdrag ur Barnens dags förenings årsberättelse 1967: "Redan någon dag efter barnens hemresa från Barnens Ö den 8 augusti 1966 påbörjades planeringen inför säsongen 1967. Vid ett sammanträde på Sjöbo, vekställande direktörens sommarbostad, diskuterade ledarteamet på Barnens Ö de stora linjerna för den kommande verksamheten och uppdrogs åt huvudföreståndaren att under hösten och våren närmare utforma idéerna. Med tanke på den förestående övergången till högertrafik ingick i planerna bl.a. att slå ett slag för trafiksäkerheten. En särskild belysning skulle också ges åt frågor i samband med brandsäkerheten på gårdarna. Ledarutbildningen skulle fortsättas och seglarskolan skulle ges ökade resurser. En ytterligare breddning skulle göras av aktivitetsformerna, främst genom inrättande av en tecknar- och målarskola. En fortsättning på de inför sommaren 1965 startade pingstkonferenserna för föreståndare och husmödrar ingick också i planerna.

För att effektuera planerna togs under hösten och de första vårmånaderna kontakt med polis- och brandmyndigheterna i Stockholm, kanot- och roddförbunden ombads medverka och skolmyndigheterna intresserades för tecknarskolan. I samråd med Centralföreningen för sommarvistelse för barn planerades pingstkonferensen och i början av mars samlades åter ledarteamet för en slutlig kollationering och finslipning av planerna. Därvid framkom tanken på kontakter med de större idrottsföreningarna i Stockholm för propagandainslag på Barnens Ö genom insatser från intresserade sektioner. I detta stycke efterhördes därför intresset för aktiv medverkan på Barnens Ö från Djurgårdens IF:s och Polisens IF:s sida. Både föreningarna visade sig också vara mycket positiva.

I mitten av mars var det sedan dags att inbjuda representanter för de på Barnens Ö verksamma sommargårdsföreningarnas styrelser till en informationskväll på Barnens Dags Förenings expedition. De uppgjorda planerna fick därvid ett enstämmigt gehör och planeringsarbetet kunde fortsätta. Efter förslag från Barnens Dags Förening beslöt Centralföreningen för sommarvistelse för barn att till pingstkonferensen på Barnens Ö inbjuda föreståndare och husmödrar från gårdar belägna och verksamma utanför Barnens Ö. Dessa hade tidigare inte givits tillfälle deltaga i någon liknande förberedande verksamhet och erfarenheterna på Barnens Ö skulle på så sätt komma hela den för stockholmsbarn bedrivna sommargårdsverksamheten till godo. Konferensprogram gjordes upp, presenterades och godkändes. Inbjudan sändes ut och anmälningar strömmade in.

Lördagen den 13 maj, pingstaftonen, kunde så direktör Ewald Johannesson å Barnens Dags Förenings vägnar hälsa hundratalet konferensdeltagare välkomna till välkomstmåltiden på Granö gård. För att underlätta främst för de närvarande husmödrarna, hade central utspisning ordnats för samtliga på Granö gård och även medföljande barn var välkomna att deltaga i de gemensamma måltiderna, som genom dessa arrangemang fick en trivsam familjär utformning. Inkvarteringen var huvudsakligen ordnad på Barnens Dags Förenings gårdar och väl uppvärmda lokaler stod till förfogande. Arbetsmetodiken under konferensen var, liksom under tidigare år, upplagd i form av gruppvisa diskussioner med gemensam redovisning vid plenarsammanträden.

Ledarutbildningsfrågor var ämnet för diskussionen inom den grupp som samlades på Solvik under ledning av Barnens Ö:s kursledare, speciallärare Knut Åhs. Aspirantverksamheten på Barnens Ö diskuterades på Strandhem under ledning av Barnens Ö:s kontorsföreståndare, ämneslärare Rune Smith. Adjunkt Lennart Werner och folkskollärare Georg Nylander, erfarna Barnens Ö-föreståndare, ledde diskussionen på Granö gård kring ämnet Att vara föreståndare och husmor på sommargård. Deltagarna i denna grupp utgjordes till huvuddelen av nya föreståndare och husmödrar. Under ledning av huvudföreståndaren på Barnens Ö, studierektor Åke Barrling, presenterades de speciella Barnens Ö-förhållandena för de nya Barnens Ö-föreståndarna. Denna sammankomst var förlagd till Björkbacken. Säkerhetsfrågor vid och på vatten var ämnet för ännu en grupp på Solvik under ledning av segel- och idrottsledarna på Barnens Ö, slöjdlärare Sören Salomonson och gymnastikdirektör Lars-Magnus Engström. Kring ämnet Barn på sommargård kåserade Knut Åhs och Maria Riedel-Karlsson inför en grupp på Granö gård. Därvid gavs en utförlig presentation av Barnens Dags Förenings inställning till de problem som sammanhänger med utvecklingsfrågor, behandlingsfrågor, ledarskap, aktivitets- och sysselsättningsproblem, internatproblem, m.m.

Vid plenarsammanträdet måndagen den 15 maj lämnades sedan sammanfattande rapporter från diskussionerna och därmed var grunden lagd för ännu en innehållsrik och riktig sommar för barnen på Barnens Ö och på de enskilda gårdarna runt om i landet. Att vädrets makter i stort sett gynnade konferensen utgjorde ett extra, i dessa sammanhang icke oväsentligt, plus.

Tisdagen den 13 juni var det så äntligen dags att sätta karusellen i rörelse. För första gången i Barnens Ö:s moderna historia var utresan till sommargårdarna planerad att ske under en enda dag. Det var med en viss oro Barnens Ö-ledningen såg fram emot denna omorganisation, men efter samråd med Barnens Ö-läkarna hade beslutet om ett försök med en-dags-utresa fattats. Klockan 10 på förmiddagen började bussarna rulla ut från Eriksdalsskolans gård med småbarnen till Eliassons By, Solgården, Sörängen och Åhléngården. Allt gick väl och vid 12-tiden kunde de väntande läkarna och sjuksköterskorna börja undersöka de först anlända barnen. På eftermiddagen vid 16-tiden kom sedan nästa stora grupp iväg från olika avreseplatser i Stockholm och på kvällen var samtliga gårdar åter fyllda med stojande barn efter nästan tio månaders tystnad. Försöket med en gemensam utresedag hade slagit väl ut. Aktiviteter för barnen.

Sommaren hade börjat och det uppgjorda programmet skulle genomföras. Efter några första lugna dagar, för acklimatisering i den nya miljön, dök de första gästerna upp. Att det blev närmaste grannarna, signalkurseleverna från Lv 3:s skjutskola, som blev barnens första gäster för sommaren var kanske inte så underligt. En god grannsämja är ett gott underlag för en utveckling av verksamheten på Barnens Ö, och pojkarna på skjutskolan har alltid visat stort intresse när det gällt att underhålla personalgrupperna på Barnens Ö. Denna gång var det dock barnen som först kom i åtanke och på Storgården upprättade signalisterna en radiostation med sambandsstationer på Strandhem och Parkudden och pojkarna på de tre gårdarna kunde under ett par kvällstimmar korrespondera med varandra per radio. Ett uppskattat och intresseväckande inslag. Detsamma gällde besöket på skjutskolan en vecka senare till vilket storgårdspojkarna inbjöds.

Som ett komplement till de gårdsvisa midommarfesterna gästades Barnens Ö söndagen den 25 juni av ungdomar från folkdanslaget Kedjan i Stockholm. Förutom trevliga uppvisningar i folkdans anordnade ungdomarna dans och lek kring midsommarstången såväl på Granö Gård, för Granöområdets barn, som på stugorna för barnen från de övriga gårdarna. T.o.m. tuffa 13- och 14-års pojkar deltog med liv och lust och det gjoprde också de något äldre. Inte minst BD-chefen själv snodde runt i ringarna med lilla dotterdottern Annika vid handen.

Tre dagar senare nästan invaderades Barnens Ö av representanter för Stockholms poliskår. Det var det först märkbara resultatet av de goda relationerna som uppnåtts med stockholmspolisen, som vi nu kunde glädjas åt. Under dagen ordnades ett flertal aktiviteter för barnen på olika platser på Ön. I terrängen intill Åhléngården deltog sålunda omkring 260 barn i ett av polisen som patrulltävling upplagt naturvårdsspår. Information om fridlysta blommor och växter, exempel på riktigt uppträdande i skog och mark ingick bl.a. i spåret. De duktigaste flickorna och pojkarna kommer under hösten att inbjudas till ett besök på Polishuset i Stockholm och som synligt bevis på sina kunskaper fick de också Barnens Ö:s speciella diplom.

Samtidigt pågick trafikundervisande aktiviteter för de äldre barnen på Storgården, Parkudden, Sundsro, Starrbäcken, Strand, Granbo, Granö Gård och Lindängen. I båthusen meddelades trafikkunskaperna till de mindre barnen genom besök av polisens egen kasperteater. Speciellt uppskattat blev Kaspers framträdande dock kanske av pojkarna från Vretarna, Granliden och Cervinska hemmet och flickorna från Wassbergs minne och Östergården, vilka, trots att de egentligen inte skulle vara med, hade lyckats slinka in i Båthuset, och bilda ram kring småbarnen på golvet framför Kasper. En påpasslig anknytning till livet på sommargårdarna, som kasperpoliserna smidigt flikat in bland Kaspers äventyr, väckte särskild förtjusning hos såväl stora som små barn.

De idrottsliga aktiviteterna hade nu kommit igång ordentligt. Fotbollserierna för pygméer, äldre- och yngrelagen och för bamsingarna hade börjat för pojkarnas del. Flickorna kämpade i två serier i basketboll - en för de normalåriga flickorna och en, tonårsserien, för de äldre. Brännbollsserierna för de allra yngsta skolbarnen hade startat. Bordtennismästerskapet var i full gång. Träningen för Barnens Ö-mästerskapet i friidrott och simning och gymnastik bedrevs intensivt runt om på gårdarna och seglarskolans verksamhet var också i gång med såväl nybörjar-som fortsättningskurs. Dessutom pågick bad, lekar och tävlingar och mera stillsamma aktiviteter i full skala i enskild regi på de olika gårdarna.

Lördagen den 1 juli arrangerades det första Barnens Ö-mästerskapet för året. Först på plan, eller rättare sagt på vattnet, var metarna. På Byfjärden avgjordes denna dag första deltävlingen i metningsmästerskapet och resultatet blev gott - i varje fall tyckte det segrande pojklaget från Strandhem så, inte minst med tanke på att det bland fångsten å 1845 gram uppmetad fisk ingick en liten, men dock, gädda. En icke alltför vanlig fångst vid mete med mask som bete. Bland flickorna lyckades Solvik bäst och laget kunde väga in 1160 gram fisk, vilket gav en tredjeplats bland de sammanlagt 20 deltagande tvåmannalagen.

Samma dag anordnade Djurgårdens IF:s orienteringssektion en patrulltävling i punktorientering och introducerade därmed skogsluffarsporten på allvar på Barnens Ö. Påföljande veckoslut återkom det trevliga djurgårdsgänget och då förlades tävlingen till det norra området. Den första tävlingen var avsedd för barnen från de södra gårdarna. Finaltävlingen genomfördes sedan ytterligare en vecka senare och som slutsegrare utgick en patrull från Sundsro. Stoltheten lyste i pojkarnas ögon, när de återkom till kamraterna på gården med det uppsatta vandringspriset i famnen. Det var djurgårdsordföranden Gunnar Hedberg, som ur major Ernst Killanders kvarlämnade prissamling letat fram ett lämpligt pris, som alltså i fortsättningen kommer att bli ett mellan Barnens Ö-gårdarna vandrande förstapris i orientering. Med tanke på major Killanders anknytning till Barnens Dagsverksamheten har detta pris sitt alldeles speciella värde.

Några dagar senare var det dags för nästa polisarrangemang. Denna gång var det sjöpolisen från Norrtälje som kom på besök och presenterade sin verksamhet för seglarskolans elever. Patrullbåten var givetvis också med och väckte berättigat intresse. Den avslutande demonstrationen av hur man med hjälp av nödraketer kan påkalla uppmärksamhet vid olyckstillbud till sjöss rönte av en högst speciell anledning mer intresse än avsett var. Det föll sig nämligen så att en av raketerna av vinden drevs in över Assölandet och där antände ett uttorkat bestånd av enbuskar. På ett ögonblick flammade elden upp och endast tack vare ett raskt ingripande från polismännens sida lyckades man förhindra en allvarlig katastrof. Som ett extra kuriosum kan noteras att just när denna händelse utspelades, så passerade brandchefen på Väddö förbi på vägen och kunde personligen med tillfredsställelse konstatera att släckningsarbetet genomfördes ordentligt. En incident som slutade lyckligt och som samtidigt utgjorde en allvarlig tankeställare, inte minst för den närvarande personalen.

Tisdagen den 11 juli arrangerades Aspiranternas dag. De 17 ungdomar i åldern 14-15 år, som under sommaren praktiserade på ett tiotal av gårdarna på Barnens Ö samlades då till en centralt ledd information om verksamheten och dess målsättning. Kursledaren på Barnens Ö, Knut Åhs, och idrottsledaren, Lars-Magnus Engström, presenterade förhållandena på ett trevligt sätt för ungdomarna och doktor Ingrid Thorén ledde en rundvandring på Stora Sjukstugan och informerade om hälsovårdens organisation på Barnens Ö.

Optimistjolleregatta och gymnastikmästerskap stod i övrigt på veckans program. Regattan var för året upplagd i form av fem deltävlingar fördelade över en treveckorsperiod. Som vanligt utgjorde de 40 båtarna en anslående anblick, när de med sina färgglada segel gav sig iväg ut på den första kryssen. Som slutsegrare efter de fem seglingarna utgick så småningom 12-årige Roger Johansson från Solvik. Som främste konkurrent hade Roger hela tiden haft Leif Nylander från Strand, vilken var Barnens Ö-mästare året före. I gymnastikmästerskapen, som avgjordes på Sörgårdens bollplan, deltog ett 60-tal flickor och pojkar. Bland flickorna kom de bästa gymnasterna från Östergården och Bergängen och bland pojkarna var det främst Granvik, Vretarna och Granbo som uppvisade de bästa gymnastiska färdigheterna. Djurgårdens IF:s brottningssektion svarade så för nästa gästinslag.

Vid en demonstration lördagen den 15 juli i Båthuset visade ett tjugotal aktiva brottare från föreningen under Lennart Öbergs erfarna ledning hur de grundläggande greppen i grekisk-romersk brottning ska appliceras. I ett efterföljande träningspass fick Barnens Ö-pojkarna känna sig för och mattan kryllade av brottande grabbar, som gjorde sitt bästa för att få djurgårdarna på rygg. En trevligt upplagd och väl genomförd demonstration av fysisk kroppsuppbyggande aktivitet, som gästerna har stor heder av.

Go-cart, vad är det? Ja, det undrade pojkarna på Storgården också, men nu vet de bättre. Under veckan 17-22 juli gästades gården av en instruktör från SAS Motorklubb. Go-kart, motorsportens nyaste gren, presenterades då för storgårdspojkarna och kamrater från de andra stora pojkgårdarna fick också känna på hur det känns att snirkla runt i c:a 30 knutar på en go-cartbana. Att köra de mopedmotordrivna små bilarna visade sig vara ett synnerligen uppskattat nöje. Speciellt lycklig var den av storgårdspojkarna som just den 17 juli fyllde 12 år och därmed inträdde i go-cartåldern. Om motorsporten kommit till Barnens Ö för att stanna återstår väl att se, men det torde utan tvekan vara helt i linje med verksamhetens målsättning att försöka hjälpa till att inrikta pojkarnas legala motorintresse på rätta vägar, såväl i tekniskt som i praktiskt avseende.

Ytterligare en ny aktivitetsform infördes denna vecka på Barnens Ö. Visserligen har såväl teckning som målning förekommit tidigare på gårdarna, men någon tecknar- och målarskola har inte funnits. Under ledning av teckningslärare Ralph Jobsson öppnades i Ottos stuga möjlighet för intresserade flickor och pojkar att få ägna sig åt sin hobby under mer ordnade former. Verksamheten var för året närmast att betrakta som ett försök, men allt talar för en fortsättning och t.o.m. en utveckling. Under de tre veckor skolan var öppen var det dagligen c:a fyrtiotalet ungdomar från olika gårdar som aktivt deltog i verksamheten. Ett lyckat försök och ett bra komplement till de många rent fysiska aktiviteterna på Barnens Ö.

Under slutveckorna i juli avverkades de stora mästerskapen på Barnens Ö. Med stora förstås friidrotts- och simmästarskapen. Under två dagar, den 20 och 21 juli, var det dags att hoppa och kasta långt och springa fort och det var väldigt många som försökte sig på detta på bollplanerna på Granvik, Granliden och Vretarna dit idrottstävlingarna var förlagda. Över 300 starter bokfördes och trots att sommarens första regn försökte lägga sordin på stämningen genomfördes tävlingarna programenligt. Att Sveriges Radio passade på att göra en inspelning på Barnens Ö i samband med tävlingarna uppskattades särskilt av segraren i pojkarnas final på 60 m, grupp B, Ove Windh från Granvik - trevligt namn i sammanhanget - som intervjuades och som sedan på kvällen fick höra sig själv tala inför radiolyssnarna i programmet Stockholmsnytt.

Torsdagen den 27 juli avgjordes simmästerskapet vid Simstadion och den höga vattentemperaturen, över 20 grader, gjorde väl sitt till att deltagarantalet också vid dessa tävlingar blev rekordstort. Över 150 startande skickades i vattnet i frisim, bröstsim, ryggsim och lagkapper. I och med att den andra deltävlingen i metningsmästerskapet genomfördes i Byfjärden fredagen den 28 juli var aktivitetsringen sluten och verksamheten för barnen gick in i sitt avslutande skede. De avslutande delseglingarna i optimistjolleregattan genomfördes med ovan relaterat resultat.

Granbotrampen planerades och fyrverkeriet ställdes upp på plats, kransar började bindas för promotionsfesten. Granbotrampen, årets stora idrottsavslutning, arrangerades som vanligt sista torsdagen under säsongen och det var i år torsdagen den 3 augusti. En strålande dag med termometern flämtande omkring 25-gradersstrecket - i skuggan. Efter den sedvanligt pampiga defileringen med de färggranna nationsfanorna i täten och de många tävlingsklädda idrottslagen i en lång rad efter varandra genomfördes ett omväxlande program under drygt två timmar och inför en till omkring 1.200 personer uppgående publik. Bland nyinslagen för året märktes främst en uppvisning av hundpolisavdelningen vid Stockholms poliskår. Trots den tryckande värmen genomförde hundarna sina uppgifter till sina förares belåtenhet och till barnens högljutt demonstrerade förtjusning. Ännu ett program hade polisiär anknytning. Polisens IF hade skickat ut sitt dragkampslag - guldmedaljörer i dragkamp vid olympiaden i Stockholm 1912 - till kamp mot Barnens Ö-personalens lag. Någon kamp blev det väl egentligen inte, därtill var personallaget alltför orutinerat. Efter två snabba dragningar framstod polismännen som oinskränkta härskare i dragkamp på Barnens Ö och det var endast ett utslag av människovänlighet som gjorde att segrarna underlät att dra sina motståndare en bit ut i Väddö-kanalen. Barnen tycktes dock inte ha haft något emot en sådan avslutning på kraftmätningen. Det kanske bör tilläggas att ingen av 1912 års olympiasegrare ingick i gästernas lag, men återväxten är tydligen god nog.

I övrigt omfattade programmet finalmatch i pygmécupen mellan Granbo och Rörvik. Trots fördelen av hemmaplan lyckades inte Granbo bärga segern utan för första gången tog pojkarna från Rörvik med sig en av Barnens Ö:s vandringspokaler till gården på andra sidan kanalen. Kurirstafettfinaler, gymnastikuppvisning av Barnens Ö-veteranerna, prisutdelning till sommarens främst idrottsflickor och pojkar utgjorde andra inslag i programmet, som fick en stämningsfylld avslutning genom Granökörens framträdande under ledning av kantor Gösta Runevad, föreståndare på Lindängen.

För barnen återstod så egentligen endast två evenemang av gemensamt slag, fyrverkeriet och promotionen. Lördagen den 5 augusti och söndagen den 6 var de för dessa arrangemang bestämda dagarna. Barnens Ö:s pyrotekniska expertis, Sören Salomonson och Erik Magnusson, gjorde de sista förberedelserna på lördagseftermiddagen ivrigt spejande mot de alltmer hotande molnen i väster. Skulle vädret stå sig? Men säg väl den glädje som varar beständigt. Granbotrampsvädret blåste bort över Ålands jäsande hav och framemot kvällen började de första regndropparna falla. Vid 21-tiden regnade det rätt duktigt, men trots detta hade de flesta gårdar kommit tillstädes och även om regnet tog sig in både här och där under regnkapporna var barnen belåtna med sitt fyrverkeri, när de efter den sista raketen plaskade hemåt igen till skenet av facklor och lyktor.

Något vänligare stämda var vädrets makter under söndagen. Regnet hängde i luften, men hängde kvar, vinden slet i girlanderna på hopptornet, men också dessa hängde kvar. Den planerade optimistjolleparaden blåste dock bort. Säkerheten gjorde att de unga seglarna, trots protester, denna dag fick åse promotionen från stranden och terra firma är ju inte precis en seglares rätta element. Vinden ställde också till förtret för Polisens IF:s vattennajader som hade vissa svårigheter att genomföra sin vattenbalettuppvisning. Trots detta utfördes uppvisningen, sommarens sista gästinslag, med precision och skicklighet och flickorna värmdes säkerligen av applåderna och det kunde behövas för vatten temperatureren var inte imponerande - endast 16 grader. Trots vattentemperaturen deltog samtliga berättigade promovendi mangrant i promoveringen som enligt traditionen förrättades av direktör Ewald Johannesson. 64 magistrar och 125 kandidater kunde mottaga sina kransar och diplom, vilket är en imponerande siffra med tanke på att temperaturen i vattnet först i mitten av juli kom upp till omkring 19-20 grader. Ett ur bad- och simsynpunkt olyckligt förhållande, vilket dock Barnens Ö:s läkare noterade med en viss belåtenhet. Varm lufttemperatur och lite kallt i vattnet utgör nämligen sett ur deras ögon en lycklig sommarkombination. Hals- och öroninfektioner hålls på avstånd, vilket får anses vara minst lika värdefullt som en eller annan avklarad kandidat- eller magisterexamen. Att 150 barn lärt sig simma under sommaren utgjorde dock en källa till allmän glädje. Sommaren på Barnens Ö var därmed slut. Förberedelserna för hemresan vidtog och två dagar senare började bussarna med solbrynta, glada, sjungande barn rulla mot Stockholm. Förväntansfulla mammors och pappors välkomstkramar väntade - och det är ju också något att se fram emot.

Verksamheten för personalen. Som bekant utgöres Barnens Ö:s sommarbefolkning inte endast av barn. Omkring 375 vuxna bor också där under de två sommarmånaderna, och även gentemot denna grupp människor bör en förtänksam sommargårdsledning känna ansvar. Bl.a. måste såväl de äldres som de yngres fullt legitima fritidsintressen tillgodoses, den rent underhållande verksamheten måste ges utrymme och utbildningsfrågorna måste beaktas. Att den långa arbetsdagen för personalen icke underlättar arrangemangen inom ovannämnda områden är klart, men genom en väl uppbyggd organisation kan mycket ändå göras.

För fritidsverksamhetens del fick detta under den gångna sommaren sitt främsta uttryck i anordnandet av en serie i volleyboll för lag från de olika gårdarna eller från kombinationer av gårdar. 15 lag ställde upp till kamp, vilket innebär att mer än 100 personer tog aktiv del i dessa övningar. Bl.a. deltog centralpersonalgruppen med ett lag, IK Stencilen, dock utan att uppnå några större framgångar. Slutsegrare blev Bollkottarna eller klarare utsagt - Granbos personallag. Volleyboll var inte någon ny form av aktivitet för personalen på Barnens Ö, men det var däremot kursen i segling, teoretisk och praktisk, som genomfördes i regi av seglarskolans personal under ledning av Sören Salomonson. Deltagarantalet uppgick till 42 personer, vilket var betydligt fler än väntat. Segling intresserar uppenbarligen inte bara barnen på Barnens Ö. Ett så gott som oslagbart rekord sattes under kursen. Vid de praktiska tillämpningsövningarna, då seglarskolans båtar utnyttjades, lyckades nämligen en av föreståndarna med assistens av sin son, verksam som ledare på gården, kapsejsa med en Flying Junior redan 20 m från land eller tidsmässigt efter 12 sekunders segling. Så fort har ingen lyckats slå runt med någon av seglarskolans båtar tidigare, men det är lätt gjort om man, som herrarna, glömmer att använda centerbordet.

Så småningom ökade dock kunskaperna och mot slutet av sommaren lyckades de flesta klara sina båtar riktigt hyggligt. Att seglarskolans riktiga elever, barnen, uppnådde större skicklighet i seglingskonsten var dock uppenbart. Båthuset har alltsedan sin tillkomst utgjort samlingspunkten vid dans- och underhållningskvällarna. Så också i år och vid sju tillfällen dansades det där och knöts mer eller mindre fasta kontakter. Dessutom ordnades ett par visaftnar och i underhållningsverksamheten kan också inräknas de lokala fest- och trivselkvällarna kring lägerbåls- och korvgrillningseldarna på de enskilda gårdarna.

För att tillgodose kraven på ökad utbildning av personalen vidtogs en rad åtgärder. Sålunda ordnades från centralt håll genomgång av livräddning medelst mun-mot-mun-metoden genom en filmförevisning och demonstration ledd av doktor Ingrid Thorén. Uppföljning skedde sedan i detta avseende ute på gårdarna genom informativa besök av idrottsledaren. Brandskyddet beaktades vid genomgångar ledda av brandförman Harry Söderberg från Stockholms Civilförsvarsförbund. Samtlig personal gavs därvid tillfälle att närmare sätta sig in i problemen i samband med brandsäkerheten på anläggningarna. Den årligen återkommande kursen för blivande siminstruktörer inleddes som vanligt av idrottsledaren, vilken i år kunde redovisa ett 30-tal enligt Svenska Livräddningssällskapets bestämmelser utbildade siminstruktörer. Instruktion i basketboll, brännboll, fotboll, fri idrott och gymnastik gavs också och personalen fick vidare tillfälle göra bekantskap med kanotsporten genom förmedling av Svenska Kanotförbundets till Barnens Ö utsände konsulent herr Leif Andersson. Genom speciallärare Knut Åhs försorg genomfördes även denna sommar ledarutbildningskurser - grundkurs och fortsättningskurs - för information om de problem som möter personalen i det direkta arbetet med barnen. Kursverksamheten kompletterades som vanligt genom kontinuerligt återkommande besök ute på gårdarna för gruppvisa diskussioner med de enskilda personalgrupperna. Speciellt intresse ägnades därvid åt småbarnsgårdarnas problem och Knut Åhs samarbetade i detta sammanhang med fru Maria Riedel-Karlsson, förskollärare och mångårigt Barnens Ö-erfaren. Förutom ovanstående kallades under sommaren till konferenser rörande aspirantverksamhetens utveckling på Barnens Ö och för föreståndare och husmödrar gavs i slutet av sommaren tillfälle till diskussion kring erfarenheterna av den gångna sommare n och den bedrivna verksamheten, närmast med tanke på utvecklingen inför 1968.

Offentligt besök. Innan rapporten från Barnens Ö 1967 avslutas bör också något sägas om onsdagen den 12 juli. Till besök på Barnens Ö hade då inbjudits ett stort antal av verksamheten intresserade personer. Ett 40-tal hörsammade kallelsen och bland dessa märktes representanter för Barnens Dags Förenings styrelse, barnavårdande myndigheter i Stockholm och på Väddö, representanter för stadsförvaltningen i övrigt och för näringslivet samt huvudstadspressen. Tillfälle gavs till rundvandring på Granöområdet, på renoverade och upprustade Granvik, på specialanläggningen för diabetiker på Björkbacken, på äldrebarnsgårdarna Östergården och Storgården samt på småbarnsanläggningarna på Eliassons By. En vällagad lunch på Granö Gård och eftermiddagskaffe på Byn ingick också i programmet likaväl som en presentation av verksamheten på Barnens Ö levandegjord av direktör Ewald Johannesson och representanter för ledarteamet på ön.

Vädret. Fanns det anledning av högljutt beklaga sig över vädret sommaren 1965 så finns det anledning att jubla över makternas tillmötesgående under den gångna sommaren. De enstaka plumparna i protokollet accentuerar endast de i övrigt strålande dagarna och t.o.m. kvällarna var sommarvarma och behagliga, något som man under vanliga somrar minst av allt varit van vid. Låt oss till sist uttrycka den varma förhoppningen att nästa års sommar tar lärdom av sin föregångare. Kolonitiden var förlagd till den 13 juni - 8 augusti och omfattade i medeltal för varje grupp 57 dagar. Som föreståndare för verksamheten på Barnens Ö tjänstgjorde studierektor Åke Barrling." Hela årsberättelsen förvaras i Barnens dags förenings arkiv i Stockholms stadsarkiv.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Om Barnens ö och Barnens Dags Förening

Om Barnens ö och Barnens Dags Förening

Sommaren 1966 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö

Sommaren 1966 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö

Sommaren 1968 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö

Sommaren 1968 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö

Sommaren 1969 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö

Sommaren 1969 (1): Kommentarer till verksamheten på Barnens ö