Vitaktig pepparkaka formad till en flicka i profil med enkelt uppsatt hår, iklädd mamelucker, klänning och förkläde. Flickan blundar, har ett litet leende i mungipan och för bestämt tummen till sin mun. Hon bedöms vara fyra–fem år. Bakverket inkom som en gåva till museet från Carl Lindhagens sterbhus 1957. Den föreställer Anna Lindhagen som barn och hade vid inlämnandet en medföljande lapp med texten: »Lantbruksingenjör Arthur Schönmeyr har gjort pepparkaksflickan med mammeluckerna. L. Thain.« Arthur Schönmeyr var Anna Lindhagens morbror. Som femåring var Anna knappast känd, men hon kom att bli en tongivande Stockholmsprofil. Anna Lindhagen (1870-1941) är känd bl.a. som pionjär för koloniträdgårdsrörelsen i Sverige, men var också före sin tid när hon kämpade för att bevara och upprusta anspråkslösa, rivningshotade kåkar i staden. Som ledamot av stadsfullmäktige 1911–1923 och verksam i stadsplanenämnden samt Stockholms skönhetsråd hade hon möjlighet att påverka detta och på 1920-talet räddade hon stora delar av Stigbergets bebyggelse på Södermalm från rivning.
