Katitzi i Stockholm - En illustrerad stockholmsskildring
I boken Katitzi i Stockholm flyttar Katitzi och hennes familj till ett läger i Sköndal där många av deras släktingar redan bor. Katitzi och hennes syskon arbetar på olika sätt för att tjäna pengar till familjens försörjning. Bland annat säljer Katitzi julkort i kvarteren omkring Skanstull. Texten är ett förkortat utdrag ur boken Katitzi i Stockholm.
Vid Ringvägen stannade bussen och Katitzi steg av. Hon korsade Ringvägen och gick till Åhlén & Holm. (...)
Inne i varuhuset satt en livs levande tomte i röd kläder och långt vitt skägg av bomull (...) en liten flicka satt i hans knä och berättade vad hon ville ha för julklappar. (...) Katitzi gick vidare. Framme vid disken där man sålde julkort köpte hon för en hel krona a och fick hundra tomtar med snö och små söta stugor på, och en del av korten hade en julgran med en massa glitter i. (...) När hon trängde sig fram genom folkmyllret på väg ut stannade hon vid tomten och trängde sig fram till honom och viskade i hans öra:
- Snälla tomten, kan jag inte få ett par skor, mina är så trasiga, det behöver inte vara nu till jul, om du har mycket att göra, du kan komma med dem när som helst.
Katitzi var trött och hungrig och då hon fick syn på Normabaren, gick hon in där. Där inne var det varmt och skönt, det var alldeles fullt med folk, men vid ett förnsterbord reste sig ett par och gick. Katitzi skyndade sig att sätta sig där. (...)
I detsamma kom servitrisen fram till Katitzi och sa:
- Om du inte ska ha nåt får du inte uppehålla bordet, jag har så mångs gäster som behöver bord.- Vadå, jag ska köpa mat, sa Katitzi. Har ni köttbullar, fortsatte hon. (...)
- Vi har inga köttbullar men du kan få falukorv om du vill ha det. har du köttkuponger? Katitzi såg snopen ut, det hade hon alldeles glömt bort. Man måste ju ha kuponger för att köpa mat.
- Jamen vi har kupongfri mat också, idag har vi sillbullar med korintsås. Servitrisen tittade forskande på Katitzi, som gjorde en grimas.
- Du tycker om falukorv va, jag har nog några kuponger som jag kan avvara, jag kan ju få dem nån annan gång av dig istället.
- Nej det kan du nog inte för vi har inga kuponger, jag är zigernare och vi får inga, sa Katitzi.
- Va, har ni inga alls, hur klarar ni er då? Katitzi bara ryckte på axlarna och kunde inte ge något svar.
- Äh, det ordnar sig, sa Stina. Hon försvann ut i köket igen. (...)
Katitzi vände sig om och tittade ut genom fönstret, det hade blivit mörkt och lätta snöflingor dalade ner mot den blöta asfalten, där neonljusen speglade sig På andra sidan gatan hade ljusen tänds i biografens skyltlådor och över den pamiga ingången stod det GÖTA LEJON. Katitzi njöt av värmen och blundade.
