Så länge som man kom ihåg så hade de enskilda fastighetsägarna haft skyldighet att städa gator och gårdar i anslutning till husen. I denna förordning, från överståthållaren i Stockholm, finns tydliga anvisningar hur detta ska gå till. Vattenledningar fanns nu installerade (1860-talet) i somliga kvarter vilket gjorde renhållningen lättare.
Men stadens ledning tyckte ändå att det slarvades med gaturenhållningen. Att få folk att samla ihop skräpet och sedan forsla bort det var svårt. Det var vanligt att man anlitade en entreprenör (ett företag som åtar sig att sköta en tjänst mot betalning). Stockholms stad var en av dessa entreprenörer. De använde de intagna på de så kallade arbetsinrättningarna, som arbetskraft. På så sätt kunde staden tjäna pengar, arbetskraften var ju gratis. Renhållningsarbetarnas redskap var enkla, de bestod av kvast och skyffel. Klumpiga dragkärror användes för att forsla bort avfallet. 1875 slutade man med att använda arbetsinrättningarnas intagna.
Läs här de detaljerade reglerna för gaturenhållningen. 8 sidor.
Årskurs
Gy
![Öfwer-Ståthållare-Embetets Kungörelse, Angående Thenne Stadsens Inwånares skyldighet, i anseende til Sotandet af Skorstens- och Kakelungs-Pipor [!]. Gifwen Stockholm then 9 October 1789.](/skblobs/d1/d122ce7d-99be-4229-a3e6-6a0dcf970ffa.jpg?preset=pl-220)