Den här skriften handlar om sotarna i Stockholm och deras arbetssituation under första halvan av 1800-talet. Näringslagstiftningen var en ganska ny lag på den tiden, den gav alla medborgarna rätten att själva bestämma vad för yrke man skulle ha för att kunna försörja sig. Men detta gällde inte sotaryrket, då var det polismyndigheten som bestämde vem och hur många som ska vara sotare.
Författaren är mycket missnöjd polisens sätt att hantera detta på. Han tycker att de lägger näsan i blöt och inkräktar på medborgarnas rätt att själv få bestämma över sitt yrkesval. Kort sagt anser han att polisen är en för sträng myndighet.
Skriften innehåller också en förteckning över de olika sotarområdena som staden var indelad i. Det finns även kortare beskrivningar om varje område och om personerna som ansvarade över dem. 24 sidor.
