Hur kunde det gå till på en gala på Kungliga operan under tidigt 1900-tal?
I den här texten från 1912 använder författaren ett sirligt språk för att göra sig lustig över besökarna på en galaföreställning, där en ”furste från stora världen” finns i publiken, tillsammans med kung Gustaf V, drottning Victoria och andra kungliga.
Operahuset, som då var 14 år gammalt, fylls av stockholmare som vill se och synas. På de övre, billigare platserna sitter damer som blir ömma i kroppen av att luta sig ner med sina kikare och studera det fina folket på parkett och i den kungliga logen. Och de kikar noggrant – ”sorgfälligt som en vacuum-cleaner”. De fina bryr sig bara om sig själva och vänder aldrig blicken uppåt.
Efter föreställningen hämtas de välbärgade familjerna med automobil. Inte ens de kungliga åker längre från sitt kvällsnöje i praktfulla hästdragna vagnar.
Beskrivningen får tas med en stor nypa salt – den är skriven som underhållning – men den säger en hel del om vad som ansågs vara förnämt och flärdfullt, och om tidens humor. 7 sidor.
