I den här skriften berättar konstnären och författaren Albert Engström om sin vän August Strindberg. Det blir målande beskrivningar av deras umgänge och vi får komma nära människan August. Nedanstående möte utspelar sig i Strindbergs bostad vid Karlaplan vintern 1903. Adressen var då Karlavägen 40 vilket senare ändrades till nummer 80. Där bodde han under åren 1901-1908 i ett hus som kallades "Röda huset"; en vacker slottsliknande byggnad som revs i slutet av 1960-talet. År 1908 flyttade Strindberg till Drottninggatan 85 och "Blå tornet". Där bodde han till sin död 1912.
Jag telefonerade en av dagarna före jul och åt middag hos Strindberg. Det blev en helafton med supé också, ty han hade gammaldags sympatier och vanor. Det skulle vara ganska mycket småvarmt till smörgåsbordet, både till middagens och supéns. Vi drucko Beaune, hans favoritvin, vilket han omväxlade med rhenskt – men det förmanade han mig att alltid köpa hos Cederlund, ”den enda hederliga vinhandlaren i landet”. Vi drucko punsch och dryftade litteratur, han berättade skolhistorier, han spelade Beethoven på sitt speciella sätt, i långsam takt och liksom sugande tonerna ur pianinot. Med sina glasögon på såg han ut som en gammal mahatma. Vi stavade hebreiska och drucko visky, han sjöng franska visor till en gammal gitarr, och snart började det ljusna genom gardinerna. Då gingo vi ut i köket, plockade fram bröd, smör, kyckling och nubben och åto nattsexa på vedlåren – alldeles som i ungdomens vår. Och när jag gick min väg fick jag portnyckeln med, den jag naturligtvis glömde i min ficka, tills jag fick en grekisk påminnelse om den.
Boken innehåller flera brev från Strindberg till Engström. Breven är i faksimil, det vill säga direkta kopior av originalen. 77 sidor.
