Frans de Brun, född 1866, minns här sin skoltid. Han gick i Maria skola som låg på Sankt Paulsgatan 10 och 13. Skolan slogs 1879 samman med den södra avdelningen av Stockholms gymnasium och blev Södra latin. Den nuvarande byggnaden på Skaraborgsgatan stod klar först 1891, så den fick de Brun aldrig gå i.
Frans de Bruns minnen är en riktigt mustig historia. Han beskriver hur det var att vara elev på den här tiden. Disciplinen var hård och det var inte ovanligt med aga. Men det fanns också mycket plats för lek och skratt. Han beskriver de flesta lärarna på ett kärleksfullt sätt. Några av dem finns på foto.
Skriften innehåller inte bara skolminnen. Där finns också personliga reflektioner över Stockholm. Ett exempel är denna om huvudstadens utveckling och arkitektur:
Under skoltiden läste vi i Dahms geografi, att Stockholm hade 160,000 innevånare. Det var alltså en veritabel småstad efter nutida begrepp, till och med mindre än våra dagars Göteborg. Ladugårdslandet gjorde på den tiden skäl för sitt namn. En min farbror blev för sina klena lungors skull tillrådd av läkare att slå sig ned på landet och inköpte därför några tunnland i Humlegården, där han odlade jordgubbar. Det var först på 1880-talet, som husen vid Sturegatan byggdes upp. Vår tid ser med förakt på dessa 80-talshus, kanske en följande tid finner dem från början av 1900-talet lika omöjliga. Redan nu börjar den funktionalistiska stilen att skymta fram; med rätta prisas ”Centrum”, vars hela fasad spritter av liv. Till detta Östermalm med Esplanaden, nuv. Karlavägen, brukade jag ställa mina dagliga promenader. Det var roligt att se, hur det ena huset efter det andra växte upp och den övre delen av Östermalm kom till; breda, raka gator har jag förresten alltid tyckt om.
22 sidor.
