En allvarlig svart man med gråsprängt skägg, kostym och fluga.
Foto
Fotograf: Okänd. Etnografiska museet

Missionär i Etiopien

Det här är ett studioporträtt av Onesimus Nesib (ca 1856-1931) som vuxen, men när han var i Stockholm var han mycket yngre. Han var född i Hurumu i Etiopiens inland, och hörde till folkgruppen oromo. Nesib fick en svår barndom, då han flera gånger rövades bort och såldes som slav. Enligt vad som berättats var det den så kallade pascha Munzinger (eg Werner Mun­zin­ger 1832-1875, en schweizisk äventyrare, kolo­ni­al­administratör och krigare) som såg till att han som pojke frigavs. Nesib överlämnades till den småländske missionären Bengt Peter Lundahl (1840-1885) och den skola han grundat för Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) i Massawa. Nesib blev en av de första fem eleverna där, och var också den förste eritrean som döptes på skolan 1872. Han gavs dopnamnet Onesimus, som betyder nyttig på grekiska.

 När Nesib var tjugo år gammal reste han den långa vägen till Sverige. Nesib ville bli missionär, och hade fått en plats på missionsinstitutet på Johannelund i Bromma för utbildning. Fem år bodde han på skolan. Han studerade Bibeln, och lärde sig språk och annat man behövde kunna som missionär. Det fanns flera östafrikanska elever på skolan vid samma tid, och de studerade tillsammans med unga svenskar som också ville bli missionärer. Ibland uppträdde Nesib i samband med gudstjänster, höll bön och hjälpte till att samla in kollekt till kyrkan. 

Hösten 1881 var det dags att resa tillbaka till Etiopien. Nesib reste då tillsammans med en klasskamrat från Johannelund, Axel Påhlman. När han kom fram ville de genast påbörja missionsarbetet bland oromos. Men det var svårt, eftersom det var farligt att resa i området. Strider pågick, och många lokala ledare motarbetade missionen. Nesib blev också allvarligt sjuk under sina resor, och måste flera gånger vända om.

Han fick i stället jobba som lärare på EFS flickskolor. Han började också det svåra arbetet med att översätta Bibeln till oromo-språket. Det tog tretton år. Först därefter kunde Nesib så småningom ta sig till Nekemte i Wellega, där han öppnade en skola och verkade som missionär till sin död 1931. 

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Uppdaterad