Under åren 1675 och 1676 utspelade sig ett hemskt drama på Södermalm. Flera kvinnor anklagades för att vara häxor. De pekades ut av vittnen som bland annat påstod att kvinnorna tagit med sig barn till Djävulen i Blåkulla. Innan det hela var över hade nio kvinnor avrättats.
Det här är berättelsen om barnen Nils och Kerstin, som båda blir inblandade i häxjakten; Nils som vittne, Kerstin som ”offer”. Det är en både spännande och otäck historia. Det är också ett försök att förstå hur skvaller, lögner och utanförskap kan leda till fram till en fatal masshysteri:
Många undrade vad som skulle hända när häxorna fick sitt straff. Skulle de dö som vanligt folk eller skulle den onde rädda dem på något magiskt sätt?
Någon menade att bödelns yxa bara skulle studsa mot deras halsar och att elden inte kunde skada dem. Andra trodde att häxorna bara skulle resa sig och sätta på sig huvudena igen sedan de blivit halshuggna. Och någon sa, att häxorna nog skulle bli av med huvudena och brinna ordentligt, som vanligt folk. Men sedan, när natten kom och galgberget var tomt, då skulle de återuppstå, oskadade, och flyga iväg till Blåkulla som förr.
Nils trodde mest på det sista. Men han hoppades att inget var sant. För om det var det, då skulle Kerstins plågor fortsätta. Då skulle ingen någonsin kunna bli fri från den onde och hans häxor.
Boken är skriven för barn i åldern 9-12 år. Den fiktiva berättelsen bygger på de verkliga händelserna och personerna. Boken innehåller flera faktarutor med information om bakgrunden till häxprocesserna samt en litteraturförteckning. De flesta uppslagen är illustrerade med teckningar i färg av Tord Nygren. 76 sidor.
