Barnsjukhuset Samariten på Södermalm lades ner 1974 och den här boken, som berättar dess historia, gavs ut 1990. Efter en kort beskrivning av hur sjukvård för barn uppkom i Stockholm presenteras Samariten ur vårdpersonalens, patienternas och föräldrarnas perspektiv.
Här berättas om de vanliga sjukdomarna från förra sekelskiftet och framåt, som tuberkulos och allmän klenhet på grund av dålig mat och dåliga bostäder, och hur vardagen på sjukhuset såg ut i olika tider. Till exempel har synen på besökstid för föräldrar och syskon skiftat mycket genom åren och många barn fick leva med minnen av att känna sig övergivna av sina familjer. Vissa svårt sjuka barn gick inte att rädda, men bland berättelserna från sjukhusets historia finns också de lyckosamma, varma och ljusa.
Med tanke på att det 1990 inte gått mer än 16 år från det att Samariten lades ner var det många ur personalen som fortfarande arbetade i vården, bland annat på Huddinge sjukhus, dit verksamheten flyttade. Flera avsnitt i boken består av personliga minnen, bland annat från en sjuksköterska som började arbeta på Samariten på 1950-talet och en telefonist som under många år ansvarade för både telefonväxeln och sjukhusets grind.
Alla bokens kommentarer om ”dagens” barnsjukvård handlar alltså om förhållandena år 1990. 56 sidor.
Innehåll
DEN SJUKA STADEN
BARTNSJUKHUSET SAMARITEN
Mjölkdroppen
Välgörenheten
BESÖKSTID
Sviken och förrådd
En revolution
FOLKSJUKDOMEN
Trettiotalet
Stockholms stads tuberkulosbyrå
Vändpunkten
Vaccinet
PATIENTMINNEN
Ett öronbarn
Mandlar
ARBETET
Sjuksköterskan förr
Syster Ellen
Avdelning H
Vika och lägga in tvätten
Bostad
Att gå elev
Läkaren
Spädbarn
Krigsbarn
Barnsköterskan
Ingen dans på rosor
Nyfödd: Mätt, varm och torr
Mjölkköket
Kuvösen
Cellstoffen kommer
Husmor redogör för sitt arbete
Telefonisten
Hierarkin
Tvätten
LEKEN
SAMARITEN LÄGGS NER
