Uppe på Östermalm känner man starkast igen sig efter stadsstämningarna i Strindbergs senare produktion, från sekelskiftet och framåt. De är koncentrerade kring hans bostäder under de olika östermalmsadresserna Narvavägen 5, Banérgatan 31 och Karlavägen 40. Mycket av detta nittitalets och sekelskiftets Östermalm står kvar och man tycker sig fortfarande höra Strindbergs steg eka mellan husväggarna på morgonstilla gator och med hans ögon upptäcka scener ur vardagens dramer, så som han själv skildrat det i den lilla självbiografiska boken Ensam.
Det som Erik Asklund skriver i det här spännande kapitlet om Strindbergs Stockholm, stämmer i drygt tio år. Sedan rivs den stora tegelbyggnaden, också kallad Röda huset, vid Karlavägen. Huset låg vid Karlaplan i hörnet Karlavägen/Narvavägen och adresser och gatunumreringar ändrades flera gånger genom åren. Mycket av det Stockholm som Strindberg skildrar är idag borta, men tack vare honom kan vi i tanken vandra runt i 1800-talets och det tidiga 1900-talets huvudstad. Asklund visar här många exempel på det och beskriver det väl:
Som ingen annan svensk diktare var Strindberg realist, både när det gäller människor och miljö. Det är därför hans Stockholmsskildring är så levande och sann och bibehållit sin skärpa och kraft genom åren.
11 sidor.
Utdrag ur Asklund, Erik, Brokigt sällskap : med böcker och vänner. – 1958. – S. 88-98
