Med kartan i handen börjar jag gå genom gränden som strax korsar Svartmangatan. Klockan är halv nio och inte många människor verkar vara ute. Luften stinker av soporna som ställts ut på trottoarerna, och jag måste se upp med var jag sätter ner foten för att inte trampa i den brungula vätskan som rinner i avloppsrännorna. I gathörnen sitter tiggare och håller ut sina pappersmuggar eller andra fattiga stackare som försöker sälja grönsaker som ser mögliga ut eller gamla utnötta skor och kläder. Alla bär munskydd, precis som under kriget. Kanske är de rädda för att bli smittade igen. Ändå verkar människorna i den gröna zonen ha klarat sig bra, i alla fall jämfört med Zon A och B. Där överlevde inte en käft. Utom Joel och jag förstås.

Zahras och Joels kamp för överlevnad går vidare. De är båda resultatet av ett medicinskt experiment; de är immuna mot alla virus och bakterier i världen. De slår sig ihop med motståndsrörelsen Följarna, som vill stoppa militärens Projekt Himmelriket. Det är ett biologiskt vapen som skulle kunna utplåna hela mänskligheten…

Grön zon är den andra delen i en trilogi för ungdomar om ett Stockholm i ruiner efter den stora katastrofen. Det är en skrämmande skildring av huvudstaden. Speciellt otäck är beskrivningen av de annars så välkända och trygga miljöerna som nu är förstörda. Den första delen heter Röd zon och den sista Vit zon. Böckerna är illustrerade med svartvita teckningar. 164 sidor.