Vi var många barn på vår gata, de flesta bodde i tvårummare. Vår lägenhet var på totalt 48 kvm och vi var fyra personer. De flesta av mina kompisar hade fler syskon, så det fanns inte så stora lekytor inomhus. Det medförde att vi oftast lekte ute på gården, sällan hemma hos varandra, det hörde till undantagen. Ingen av mina lekkamrater på vår gata hade eget rum.
Vi lekte i skogen mellan Bordsvägen och Getfotsvägen. Jag lekte mest med barn som bodde i huset mittemot, där bodde flera jämnåriga, även några klasskamrater. Vi spelade fotboll, hoppade rep och bollade bondtolvan. Vi lekte ”förklara krig”, det gick ut på att man var fyra olika länder uppdelade i en stor cirkel. Sedan utmanade man varandra. Då gällde det att springa fort.
Så berättar Naemi Bure som växte upp i Gubbängen på 1950-talet. Boken är full med korta personliga historier. De ger en levande inblick i förortslivet, i glädje och i sorg, till vardags och till fest. Texten är skriven med ett enkelt språk. 111 sidor.
