Anton står utanför ett av de fem krökta husen nere vid Årstaviken. De var säkert ståtliga när de byggdes på 60-talet men nu börjar de se rätt skamfilade ut. Betongen är flammig och missfärgad på flera ställen. Han tittar upp mot balkongerna som vetter mot vattnet, och tänker att de borde ha räcken som man kan se ut genom. Istället har de en hög massiv betongskiva längst fram, som gör att du är tvungen att ställa dig upp om du ska kunna njuta av utsikten.
Han går in genom porten och fram till hissen. Det pampiga trapphuset är klätt i marmor, både på väggar och golv. Han går in i hissen och trycker på 6:an.
Flera av dem han går hem till bor i det här området.

Anton har nyligen gått ut gymnasiet och börjar jobba inom hemtjänsten. Mannen han ska besöka heter Alexander Kovac och han kommunicerar bara genom att slå sin käpp i golvet. Anton förstår ganska snabbt att de har två saker gemensamt, de gillar både hästar och män. Men Alexander bär på en mörk hemlighet som leder tillbaka till 30-talets Berlin.

Berättelsen pendlar mellan dåtid och nutid. Vi får följa pojkarna Sasha och Janek i Prag och Berlin på 1920- och 30-talen, och Anton och hans nya kärlek Peter i Stockholm idag.
 
Boken avslutas med ett efterord där författaren berättar om nazisternas syn på homosexualitet och de massarresteringar av homosexuella som gjordes före och under kriget. Det finns också en käll- och litteraturförteckning ”för research och inspiration”. 362 sidor.