Efter att Länsstyrelsen tagit del av ett oroligt brev om paret Anna Maria Nilssons och Oskar Jonsson Zetterlunds hälsa och usla bostadsförhållanden i fastigheten Sofielund så skickas kronolänsman C. A. Arnheim ut för att undersöka hur de har det.

Arnheim rapporterar:

Till Konungens Befallningshafvande [=Länsstyrelsen] i Stockholms län.

I anledning af Konungens Befallningshafvandes resolution den 20 dennes, bilagd, härhos återgående anonyma skrifvelse, har jag företagit undersökning å det i skrifvelsen åsyftade stället och därvid erfarit att skräddaren Oskar Jonsson Zetterlund, född den 13 september 1851, och ogifta Anna Maria Nilsson, född den 7 april 1853, hvilka enligt egen uppgift lefvat tillsammans under de senaste 28 åren, bebo ett mindre rum vid Årstaskog N:o 9 eller Sofielund; att Nilsson var sängliggande sjuk; att bostadsrummet var beläget i souterrainvåning och synnerligt olämpligt till människoboning i det att det var lågt beläget, illa ombonadt och saknade annan eldstad än en s.k. kaminspis på fötter, hvarifrån röken ledes genom ett bristfälligt plåtrör strax intill rummets trasiga tapeter upp i taket, ej långt ifrån dess papper, hvilket allt syntes innebära stor fara för en eldsolycka.

Tillfrågad om arten af sjukdomen förmälde Nilsson att hon lede af ledgångsreumatism i fötterna och legat sjuk omkring två månader, men att hon nu vore något bättre, tilläggande Nilsson att hon särskildt lede däraf att det emellanåt var så kallt i rummet.

Såväl Zetterlund som Nilsson syntes ej vara böjda för att Nilsson skulle intagas till vård å något sjukhus, hvilket af mig föreslogs.

Emellertid torde efter allt att döma Nilsson, som föreföll betydligt klen, vara i behof af bättre omvårdnad och snar läkarehjälp.

Till sist må anföras, att ifrågavarande hus är i alla afseenden så illa uppfördt och inredningen i detsamma så primitiv att grundade farhågor för att huset antingen sammanstörtar eller att eldsolycka ödelägger detsamma, hvarvid högst få af de många människor, som, synnerligast under nätterna, hafva sitt tillhåll i detsamma, skulle kunna rädda sig undan en säker död, ovilkorligen tränger sig på den, som tager närmare kännedom om husets beskaffenhet.

I anledning af hvad vid undersökningen framgått har jag ock, då skyndsamhet syntes vara af nöden, jämlikt 11§ af Kungl. Förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården, underrättat vederbörande fattigvårdsstyrelse att omständigheterna påkallade åtgärder från fattigvårdsstyrelsens sida.
Liljeholmen i kronolänsmanskontoret den 24 februari 1907.