Rösträttsåret 1921, lördagen den 10:e december, är 21-åriga konststuderande Maja Bergh ute med vänner i Stockholmsnatten på supé och dans och berättar om detta i sin dagbok. Tidigare under hösten har kvinnor för första gången i Sverige fått rösta i riksdagsvalet. Du kan klicka på bilden för att läsa hela dagboksanteckningen, nedan kan du läsa ett utdrag:
När vi satt där nere börjar en herre som förresten hållit ett besynnerligt tal till damerna att upptaga sitt tal igen och utslunga de mest hårresande saker, om att kvinnan inte var värd ett spår, hon var underlägsen mannen i allt, hon var till för att tillfredsställa hans lägre behov, hon var onyttig i allt slags arbete, hon var ytlig och det bevisades visst att hon drogs till herrar i uniform osv. Alla små Stockholmsflickor satt och gapa av förfärelse, men jag upphävde min späda stämma och sa "Det är lögn, det är evig lögn" och sen börja vi gräla vilt en lång tid, så Sotterman anade nöd och sa kom så går vi upp och dansar. Då mannen som det sista slungar efter mig: "Jag har min egen uppfattning om kvinnan och jag tror inte fröken är den som skulle få mig att ändra mening". "Vet inte herrn att kvinnoförakt är den krydda som en man tar på sig för att överhuvudtaget smaka någonting!, säger skalden France". Så försvann jag i spiraltrappan. Det var med en lättnadens suck jag placerades i en bil och for ända hem för kl. var 1/2 3.
Maja är rykande dagsaktuell i sin kommentar då hon citerar den franske författaren Anatole France, 1921 års Nobelpristagare i litteratur.
Maja Bergh (1899-1993) föddes i Stockholm in i en konstnärsfamilj. Hon var dotter till konstnären och museimannen Richard Bergh och Gerda Winkrans (Bergh), och barnbarn till målaren och tecknaren Amanda Helander (Bergh) och landskapsmålaren Edvard Bergh. Maja Bergh (-Holtermann) blev själv konstnär efter en gedigen konstutbildning. Hennes personarkiv finns bevarat på Stadsarkivet.
