Ett kapitel ur Krigens och hjältarnas Stockholm om dramat som låg bakom Gustav III:s staty och festligheterna när den avtäcktes, 16 år efter hans död.
Statyn, som står på Skeppsbron nedanför slottsbacken, är Stockholms borgerskaps hyllning av kungen. Det är tydligt om man läser den glänsande texten på sockeln:
ÅT
KONUNG GUSTAF III
LAGSTIFTARE
SEGERVINNARE
FREDENS ÅTERSTÄLLARE
AF
STOCKHOLMS BORGERSKAP
MDCCXC [1790]
Men den som bestämde att en staty skulle resas var kungen själv. Han var nämligen missnöjd över att borgerskapet visat så liten entusiasm inför hans intåg i Stockholm efter ryska krigets slut och bara – efter påtryckningar av överståthållaren – bestämt att en äreport skulle byggas vid Norrtull.
Istället blev det den staty av Sergel som Gustav III önskat, men det tog så lång tid att fatta alla beslut, särskilt om statyns placering, att den inte var redo att avtäckas förrän 1808. Då hade det gått 16 år sedan mordet på Gustav III på maskeradbalen.
En stor del av texten är dagboksanteckningar som beskriver firandet av den nya statyn. Så här skriver Hedvig Elisabet Charlotta, kungens kusin och svägerska:
Det storartade, högtidliga och ofantligt gripande i detta ögonblick är omöjligt att beskriva! En oöverskådlig folkmängd fyllde angränsande platser, ej blott i slottet utan i alla närbelägna hus syntes i de öppna fönstren festligt klädda människor betrakta det präktiga skådespelet. Trots den något fuktiga, råa luften var vädret dock gynnsamt och hela festligheten den vackraste, som tänkas kan.
11 sidor.
Utdrag ur Järbe, Bengt, Krigens och hjältarnas Stockholm i skulpturer och minnesstenar. - 1989. - S. 368-378
