Den 5:e juni 1679 ställs Elisabeth Olofsdotter inför rätta i Stockholm anklagad för att iklädd manskläder uppträtt som Mats Ersson, tagit värvning som soldat och gift sig med pigan Kjerstin Ersdotter. Domen ska bli mycket hård.
I det bevarade rättsprotokollet från Norra förstadens kämnärsrätt kan du läsa om Elisabeths/Mats historia. Elisabeth Olofsdotter, född och uppväxt utanför Uppsala, uppges ha lämnat barn och sin äkta man för ett ”hordoms levernes skull” och begivit sig mot Stockholm. Hon har tagit anställning på Huvudsta gård i Solna där hon, efter uppmuntran av kollegan Sara, börjat klä sig i manskläder för att ”narra och fixera” en hustru Valborg som var mycket ”kär i mansfolk”. Året innan rättegången arbetade Elisabeth/Mats som dräng i Alby, Botkyrka socken. Här avslöjades dock hens förklädnad av husbondens bror; skepparen Erik Olsson, som uppmanade hen att ta värvning som rotesoldat. Under dödshot ska Erik sedan ha lagt beslag på en del av hens soldatlön. Det framkommer att Elisabeth/Mats har deltagit i kompaniets alla möten och att hen uppfinningsrikt ”låtit sitt vatten genom ett horn” för att passera som man. Vid påsk 1679 gifte sig soldaten Elisabeth/Mats med pigan Kjerstin Ersdotter. Först efter vigseln ska Kjerstin, då hon sökt ”vinna köttslig beblandelse” med maken, märkt att Mats var en kvinna. Våren 1679, då Elisabeth/Mats tillsammans med hustru Kerstin tagit sig till Stockholm för att söka arbete, blev hen avslöjad och anmäld till myndigheterna av en "stadsvakts hustru Maria"– vilket ledde till att hen greps på Norrmalm och hamnade inför rätta.
Fallet remitterades vidare till Svea hovrätt. Detta rättsprotokoll finns inte bevarat i original, men som en avskrift i 1800-talshistorikern P.G. Bergs Märkligheter ur Kärleks- och Äktenskapslifvet i Sverige (1872), som du kan läsa här. Hovrätten dömde Elisabeth Olofsdotter/Mats Ersson till döden med grund i en rad punkter: för att ha övergivit man och barn och ingått tvegifte, för att ha gjort sig till en ”abomination” inför Gud genom att förklä sig i manskläder, för att genom bedrägeri tillskansat sig en stor summa knektpengar och genom att ”mutera sexum” gäckat Guds ordning och kyrkans överhöghet. Hen halshöggs med yxa på Hötorget iklädd manskläder och kvinnlig huvudbonad. Brottets könsöverskridande karaktär gjordes således tydlig – till andras ”skräck och varnagel”.
I 16- och 1700-talets Sverige var det inte straffbart med sexuella förbindelser mellan kvinnor. En rad rättsfall, såsom detta, berättar emellertid om kvinnor som klätt sig som män, tagit värvning och i vissa fall gift sig med kvinnor. Genom ”de mosaiska tilläggen” till strafflagen, hämtade från Gamla testamentet, kunde kvinnor straffas för att ikläda sig manskläder. Utöver detta väcktes just i regel åtal för ”gäckeri” och bedrägeri. Läs mer om detta och andra liknande rättsfall i Jonas Liliequists kapitel "Kvinnor i mansdräkt och åtrå mellan kvinnor" i Makalösa kvinnor: könsöverskridare i myt och verklighet, Borgström (red.) 2002. Eller i Fredrik Silverstolpes "Kvinnor i mansdräkt" i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960, Söderström (red.) 1999.
Nedan följer rättsprotokollet transkriberat i sin helhet:
Den 5 Juny
Praes: Råden Wälb. H. Petter Carling And. Bodelius Erich Brun Casper Hanson
Stadstienare Anders H.Elisabeth Olofsdr. Cherstin Ersdr.
Densamma dag inkom för rätten ifrån Stadscemnerscam: Anders Stadstjänare och angaf huvuledes 2ne quinnospersoner, sig å landet låtit sammanvijga. Dee der äro fasttagne på Norremallm, huar på straxt föresteltes hust: Elisabeth Olofsdr. födder i Östuna sockn, Tisslinge (s. 765:) Tisslingetorp, som klädt sig i mansfolkskläder, kallad Matts Ersson, och låtit sig wijga 14 dagar för påsk sistledne i Eneberga by, Husby Långhundra socken, medh Cherstin Ersdr. barnfödden i Eneberga by, men blefvuo först bekanta i Bolsta by, af Cappelan der sammastedes H. Elias, som oachtadt denna hust Elisabeth hafuer sin man i lefuandes lijfue, Anders Persson, gångskreddare i Waad sochn, medh hvilcken hon eger barn om 6 ½ åhr som lefuer ännu, bekennandes hust Elisabeth, att hon gifuit sig ifrån sin man och hijt till stadhen för des olåth och hordombs lefuerne skull, och kommit hoos H. Schlangenfeldt huarest hon arbetat för dagspenning på hans gård Hufudhsta uthi 4 ½ åhrs tijdh, men det sista halfua åhret tient ifrån Michaelis till påsk för löön 15 Dr Koppmt, berättandes att Hust: Sara nu i höstas, som och der sammastädes tiente rådt henne att kläda sigh uthi manfolkzkläder, att narra och fixera enn finska, Hust: Wallborg weedh nampn som skulle hafua manfolk mycket kiär, och således der klädt sig uthi manfolkzkläder på Hufudhsta, och (s. 766:) och sedan 3 wickur efther Michaelis tijdh sistledne tagit sig tienst hoos Jöns i Allby i Bodkörka sochn för dreng, efter Hust Margithas ingifuande; Och enär hon der hade tient kom Jöns i Allbys broder Cronones skieppare Erich Persson medh enn bonde Erich Olsson i Eneberga boendes, ifrån Stockholm som hade lust att leija kneckht, då han badh denna Hust: Elisabeth skulle taga knecktpenningar, och hålla sigh frist som dock visste att hon war enn quinnosperson, men hotade att han skulle taga lifuet af henne, der hon sig uppenbarade, hwilcken och tagit 26 Dr. af henne och nu är förrest, sedan följdhe hon bönderne och mottog 300 Dr Koppmt Rotepgr: och som så under Cap. H. Allbrecht Duvallz compagnie och lätt sig uthi munsterrullerne inskrifua, såsom och bevuistadt alla möthen soldaterne haft, och att wijsa sig wara man låtit sitt wattn genom ett horn, och som hon siuknade och föll uthi 3die dags sielfuan kunde hon inttet föllia uth med Compagniet, (s. 767:) niet, sedan hon nu blef frisker, reste de begge idag 8 dagar sedan hijt till Stockholm, att sökia nährarbete, och blefuo logerade hoos Olufh Torpare boendes uth på sandh, huarest hon sedan blef uppenbarat af enn stadzwachtz hust: Maria, att hon war enn quinnosperson.
Hustr: Elisabeth berättade och att denna Cherstin Ersdr lätt inttet förr af, då hon skulle medh Uplandzfolcket bordtreesa, för än hon som motte wijgas widh henne; Cherstin svarade, att hon fördenskull, påstodh att wijgas wijdh denna Hust: Elisabeth, som gaf sigh uth för enn soldat, efter hon der å landet woro kommen uthi folckz tahl och mun, och sedan dee woro wijgda sökte hon wähl som ägta folk, att winna kiötzlig beblandelse medh sin man, men hon allt sådant uthslog, berättandes att hust Elisabeth sade till henne, om du will aldrig så gerna så kan du inttet slippa mig, iag hafuer wäll så mycket giordt, der till hon neekar, klagandes att denna Hust. Elisabeth henne bedragit, (s. 768:) skiutandes saken uthi Gudz och dommarens händer. men att dee elliest brukat kiöttzlig reetelse emot hwar annan neka dee begge till.
Så emedan detta merendels är å landet passerat, och denna Hust Elisabeth klädt sigh uthi mansfolkskläder, på H. Schlangenfeldtz Gårdh Hufudhsta och låtit sigh uthi Enberga by wijgas och copuleras, der till medh af bönderne å landet rotepgr tagit, alltså communiceras denna ransak: undertienstl här medh Den edhla och Högdt.de Magistraten.
