Fornlämningen inventerades: 1951
Utgrävningsår: 1974
Typ av anläggning: Brandgrav
Datering: Förhistorisk tid
Antal fynd:7
Ur: Gravfält 134, Spånga. Arkeologisk rapport SSM 1974.
Anläggningen syntes före undersökning som en oval, cirka 3 x 4 meter stor och 0,2-0,3 meter hög, delvis övertorvad förhöjning, lagd kring en 0,5 meter hög mittsten. Anläggningens begränsning var otydlig.
Stensättning, rund, 4,5 meter i diameter och 0,2-0,3 meter hög, uppbyggd av sandblandad mylla och 0,1-0,5 meter stora stenar lagda i 1-2 skikt kring ett 0,8-0,9 meter högt mittblock. Begränsningen utgjordes av en kantkedja, lagd med 0,2-1,4 meter stora stenar. Begränsningen var otydlig i anläggningens NNO del. Botten utgjordes av pinnmo.
Under stenpackningen påträffades ett 2,0 x 1,7 meter stort och 0,3 meter djupt benlager. Benen var spridda över större delen av anläggningen, dock med en viss koncentration till anläggningens västra del. Benlagret var helt fritt från sot, och innehöll en bronsring, en flintbit, keramik, bränd lera, brända ben och kol. SO om anläggningen, cirka 1 meter utanför kantkedjan, framkom en koncentration med keramik.
