Upphängda nidskrifter var ganska vanliga före tryckfriheten 1766 i vårt land. På Riddarhusets dörr hängde denna lapp år 1753 som ovanligt nog finns kvar och bevaras i Riksarkivet i Marieberg. Författaren vänder sig mot framför allt hattpartiet där de flesta var adelsmän och hade sina möten just på Riddarhuset.
Texten lyder i transkriberad och normaliserad form:
Sådana förbannade skälmar (bovar), som arbetar på att ruinera land och rike! Nu vill de sälja sitt lurendrejarkram, ja i helvete skulle di säja om här vore någon rätt överhet: Är det att öka näringsfång i ett fattigt land? Huru många måste icke nu bli fattiga på det att Plomgren (hattledaren i borgarståndet) och hans anhang måtte ha nog en liten tid.
Nej här går desperat till
Kanaljer och skälmar får genom riksens ständer (riksdagen) fram allt det de vill . Det kan inte längre bära sig.
En förgiftad aristokrati
och när en sådan skälm dör som i all sin tid varit en fransos, en engländare eller ryss(hattarna stöddes av Frankrike, mössorna av England och Ryssland), så äro våra miserabla smickrare och poeter framme och berömma den blinda allmänheten vad de varit för patrioter:
Era kujoner (fegisar)ni blir orsaken till att den eljest goda regeringsformen (frihetstiden) kommer att avskaffas.
Så si då
Patria ett consensus tyrannorum tullsocietatis Antagligen menar författaren på dåligt latin: Fosterlandet är priset för Tullsocietetens* tyranni
*Fanns framför allt 1727 – 1765 och var både för landtullar och sjötullar samt mer eller mindre i privat ägo!
Karin Borgkvist Ljung
