I början av 1900-talet inrättades hjälpklasser i Stockholms folkskolor. De var till för barn med särskilda behov som av olika anledningar ansågs ha svårt att hänga med i den vanliga undervisningen.
Hjälpklasserna var små, de skulle bestå av högst 12 barn. Skoldagarna var korta och rasterna var längre än i de ordinarie klasserna.
Från början gick barn i spridda åldrar i samma klass. De kunde också ha helt olika typer av hjälpbehov. En del hade t.ex. tal- eller hörselnedsättningar medan andra hade läs- och skrivsvårigheter. Ytterligare andra hade någon form av fysisk- eller psykisk funktionsnedsättning. Så småningom blev hjälpklasserna mer specialiserade och anpassade efter elevernas olika behov.
För att avgöra om ett barn skulle tas in i hjälpklass gjordes en utredning av bl.a. familje- och hemförhållanden, hälsotillstånd och skolkunskaper.
När Elsa var 8 år fick hon börja i specialklass. Så här stod det i anmälan från skolan:
Till undervisning i särklass anmäles flickan Elsa Emma Josefina Pettersson född den 8.10 1897 och bosatt Fleminggatan 42. Föräldrarna äro metallarbetaren C.C. Pettersson och hans hustru (Mod. Mycket klent begåvad, R Claeson)
Flickan har tillhört första kursen under två terminer. Hon läser rätt bra men kan icke alls följa med i räkning. Dessutom har hon svårt för att tala med sammanhang eller redogöra för något.
Skolläkarens utlåtande om henne är följande: ”Hon har svårt att fatta, talet otydligt mycket klent utvecklad å hufvudets vägnar”.
Stockholm den 6 Juni 1905
Hedvig Dahlström
Brodern Carl i hjälpklass.
Dog i 10-11 årsåldern i sockersjuka
R. Claeson
