I januari 1892 råder stor arbetslöshet i Stockholm. Alldeles dagarna efter nyårsafton skickar Socialdemokratiska partiet och de arbetslösas förening en skrivelse till stadsfullmäktige med krav på anordnande av nödhjälpsarbeten. I skrivelsen ges flera konkreta förslag på saker som behöver göras i staden som till exempel:
”Rifning af de s. k. ’Lambyska verken’ och andra staden tillhöriga ruckel, som ej uppfylla helsovårdens fordringar på sunda arbetarebostäder.”
Att de föreslagna arbetena är lämpliga motiveras så här:
”Hvarför just ofvanstående arbeten upptagits såsom ögonblicksfordringar, antaga vi, att stadsfullmäktige själfva nogsamt inse; det är ju alltigenom arbeten, som redan i och för sig tillräckligt motiveras af det allmänna intresset, det är arbeten, mot hvilkas utförande äfven den mest exklusive sparsamhetsifrare inom Stockholms kommun näppeligen har något att invända, det är arbeten, som måste utföras och utföras snart äfven ur det allmänna kommunala gagnets synpunkt.”
I det här utlåtander är hela skrivelsen från Socialdemokraterna och De arbetslösas förening infogad. Efter den kommer stadsfullmäktiges beredningsutskotts korta kommentar och rekommenderade beslut.
