När Sabbatsbergs sjukhus öppnades 1879 kom genast en förfrågan till stadsfullmäktige om läkarstudenter kunde få möjlighet att studera patienter där - men endast "när förhållandena göra det lämpligt och önskligt". Bristen på "kliniskt material", som patienter genomgående kallas i skrivelsen här, var en hämsko för läkarutbildningen. Endast i Stockholm fanns ”ett tillräckligt rikligt material för den kliniska undervisningen i läkarekonstens många olika specialgrenar” om man får tro lärarkollegiet vid Karolinska insititutets läkarutbildning. Särskilt diskuteras behovet av att undersöka kvinnosjukdomar.
Dokumentet är ett utlåtande från stadsfullmäktiges beredningsutskott. Infogad är lärarkollegiets skrivelse och hälsovårdsnämndens synpunkter i frågan. Sedan följer utskottets rekommendation till beslut. I det här fallet följer också en reservation: En som tyckte att utskottet gick läkarutbildarna för mycket till mötes var Claes Albert Lindhagen. I hans reservation kan du läsa hur han argumenterar utifrån patientens behov av lugn och rätt till integritet.
