Nätsänkena användes till att hålla fiskenät kvar under vattenytan. Fisket var under medeltiden en viktig näring för Stockholm, kanske var det även en av förutsättningarna till att staden kunde växa så snabbt. Än idag samlas fiskare kring Stockholms ström för att försöka hova upp en god fisk till kvällens middag.
Under medeltiden, när Sverige var katolskt, fiskades det flitigt eftersom det var förbjudet att äta kött under fastan. Fastade gjorde man på helgondagar, varje fredag, från Lucia till juldagen och under "långfastan" som varade fyrtio dagar fram till påsk.
Vanlig fastemat kunde vara torkad och insaltat sill, lax, torsk, gädda och braxen. Fisken kunde ätas med godsaker som honung, smör eller sälspäck. Så småningom lärde man sig att lägga torkad fisk, ofta torsk från Bergen i Norge, i lut så att den svällde upp. Lutfisk serveras än idag på många julbord.
I kvarteret Cephalus i Gamla stan, som före stadens utfyllnad var beläget vid strandkanten, påträffades år 1945 dessa 70 nätsänken, och totalt upptäcktes 191 nätsänken vid denna utgrävning.
Ett nätsänke är 4 cm i diameter.
Sänkena har varit utställda på Medeltidsmuseet.
För den som vill veta mer om utgrävningen, titta efter posten SR 38 i Stadsarkeologiskt register.
