Arbetslösa Eriksson anhölls enligt förhörsprotokollet efter att ha tagit emot allmosor på Hamngatan, där han ska ha visat sin missbildade fot för förbipasserande. Det var varken sista eller första gången gamle Eriksson togs in för förhör av Detektiva avdelningen. Se till exempel två förhörsprotokoll från 1886 och 1891.
Förhörsprotokollet renskrivet:
"Stockholms polis.
Detektiva Afdelningen.
Förhörsprotokoll Fredagen den 12 juli 1889.
Nr 416 Eriksson, Carl Magnus, Arbetskarl häktad för lösdrifveri.
Signalement:
Längd 1.60 meter
Kroppsbyggnad medelstark
Hår grått
Skägg dito
Ögon blå
Näsa rak
Mun ordinär
Panna dito
Ansigtsform oval
Särskilda kännetecken: ofärdig i venstra benet, klumpfot
Af poliskonstapeln vid Detektiva afdelningen Hjalmar Wahlberg instäldes inför mig den 12 juli 1889 arbetskarlen Carl Magnus Eriksson af följande anledning:
Bemälde Eriksson, hvilken varit af polispersonalen sedd stryka omkring sysslolös här i staden, hade igår såsom saknande arbete, bostad och medel till uppehälle, anhållits af konstapeln N:r 237 Thornberg å Hamngatan, emedan Eriksson derstädes, under det han blottat sin missbildade fot, besvärat förbigående personer med betleri, hvarefter Stockholms fattigvårdsnämnd pröfvat saken och enligt närlagde remiss med Erikssons öfverlämnande till behandling som lösdrifvare, förklarat, att understöd jemlikt § 2 i gällande fattigvårdsförordning icke kunde i afseende å Eriksson ifrågakomma.
I sammanhang härmed skulle anföras:
att han den 13 Augusti 1886 och den 12 September 1888 meddelats varningar för lösdriveri, hvilka sedermera kungjorts i polisunderrättelser; samt,
att han den 26 januari innevarande år varnats enskildt för lösdrifveri och betlande.
Häröfver hörd, förklarade Carl Magnus Eriksson
att han medgåfve, det han vore i saknad af arbete och medel till sitt uppehälle;
att han erkände, det han blottat sitt ofärdiga ben och derunder emottagit allmosor; samt,
att han vidginge eljest om honom här ofvan anförts.
Beträffande sina lefnadsomständigheter uppgaf arbetskarlen Carl Magnus Eriksson att han är född den 24 februari 1818 i Godegårds socken i Linköpings län, samt son af Smeden Erik Jansson och dennes hustru Maja Katarina, ogift, att han är senast mantalskrifven i Kungsholms församling och kyrkoskrifven i Stockholms stads och Kongl. Hof-församlingen, att han vistats i föräldrahemmet till 9 år, hvarefter han tjenat hos flera personer i hemorten till år 1847, derunder han 15 år gammal konfirmerats i Godegårds kyrka; att han derefter haft plats vid Veterinärinstitutet härstädes till 1850 och vid hofstallet till 1857 hvarefter han arbetat som kransågare hos grosshandlaren Schultz till 1863 samt att han sedermera dels haft tillfälligt arbete härstädes och i landsorten, och dels åtskilliga gånger varit intagen på sjukhus och Allmänna försörjningsinrättningen, hvarifrån han senast utskrifvits den 31 sistlidne Maj.
På grund af hvad sålunda förekommit ansåg jag att arbetskarlen Carl Magnus Eriksson gjort sig skyldig till förseelse, som afses i 40 § 2 mom. kungl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant detta lagrum lyder enligt kungl. förordningen den 12 juni 1885, i följd hvaraf jag fann Carl Magnus Eriksson böra såsom lösdrifveri behandlas;
och som Carl Magnus Eriksson blifvit varnad för lösdrifveri, enligt meddelande i Polisunderrättelser den 20 september 1888 (N:r 111), lät jag jemlikt 3 § 1 mom. lagen angående lösdrifvares behandling, jemförd med § 41 kungl. förordningen angående fattigvården, nu inmana Carl Magnus Eriksson i häkte för öfverståthållare-embetets vidare förordnande.
G. Lidberg
t.f. poliskommissarie”
