Mellan åren 1847 och 1918 skrevs kvinnor som sålde – eller ibland bara antogs sälja – sexuella tjänster in vid den så kallade Besiktningsbyrån. Där tvingades de genomgå regelbundna gynekologiska läkarkontroller. Det uttalade syftet var att hindra spridningen av könssjukdomar. Befanns en kvinna vara smittad av till exempel syfilis tvingades hon till ett kurhus för att bli smittfri. Det här systemet kallades för reglementeringen.
Ibland inkom brev till Sedlighetspolisen, som hade ansvaret för att se till att prostituerade kvinnor skrevs in vid Besiktningsbyrån och dök upp på kontrollerna. Det här brevet är från Charlotta Nilsson till Kommisarie Lindgren vid Sedlighetspolisen:
H Herr Poliskommisarie Lindgren
Härmed tar jag mej friheten tillskrifva Herr Kommissarien Men blif inte ond på mej förlåt jag ber Herr Kommisarien så innerligt härom; ty jag är inte så elack som elackka menisjor påstår mig vara ej häller orsak till de elackheter hvarför man beskyllat mig för; jag har mina stora fel det medjer jag jerna
jag kom ifrån min mor när jag var 9 veckkor och har sedan dess vari i andrass händer tills jag vid 15 års ålder sjelf fick försörja mej, jag har fallit men detta är ju inte omöjligt om en mennisja inser sitt elände och vill åter bli en ordentlig mennisja och jag lofvar Herr Kommisarien vid min Gud att om jag får min Hällssa åter så skall jag arbeta och sålunda förtjäna mitt bröd, Ack Snälla Snälla Goda Herr Kommisarie om jag hade nogon enda mennisja som rådde mej förståndigt och ville mitt bästa; Nej jag har kommit underfund med att ingen jör nogot utan beräckning
jag har fått lämna mina saker i andrass händer och om jag frågar efter saker och ting så vet man inte var det finns; haf därföre förbarmande med mej och låt mig få komma upp i mitt hem så fort jag sjelf orkar jag bönfaller och ber Herr Kommisarien härom; här medföljer ett sjukbetyg som visar att jag värkligen är sjuk jag vill jerna komma upp till Herr Kommisarien när jag blir nogorlunda återställd och jag litar då på Herr Kommisariens förbarmande öfver mig och jag ber ännu en gång haf nåd med mig och behandla mej icke hårdt ty jag är ickke bråttslig utan det är min godhet och öppenjertlighet samt mennisjors fallskhet och afund som har anklagat mej; Nu kan jag inte be mera utan nu handlar Herr kommisarien efter eget gottfinnande dock kan jag skaffa bevis på hurudan min lefnad har varit;
Tecknar Med all Högacktning Charlotta Nilsson
Brevet är skrivet den 28/2, troligen år 1885. Via en av länkarna till höger kan du läsa en utredning om Besiktningsbyrån och kvinnorna som tvingades besöka den.
