De första offentliga parkerna 1700–1850
De första offentliga parkerna i Stockholm var kungens trädgårdar. De användes från början av kungen för odling eller jakt.
Kungsträdgården och Humlegården öppnades för allmänheten under 1700-talet. I första hand var det för rika personer från de högre klasserna. Tryckta förordningar bestämde vilka som fick vara där och hur man skulle uppföra sig.
I början av 1800-talet växte borgerskapet sig allt starkare. De ville ha egna mötesplatser vilket bland annat blev parkerna. Den offentliga parken blev betydelsefull för dem på samma sätt som teatern och musiksalongerna som utvecklades under samma tid.
Både Kungsträdgården och Humlegården hade stor betydelse under hela 1800-talet. Under 1870-talet byggdes ett nytt hus för Kungliga biblioteket i Humlegården och i Kungsträdgården fanns populära kaféer och teater.
Djurgården blir nöjespark
En betydelsefull plats för stockholmarna har länge varit Kungliga Djurgården. Det blev en inhängnad jaktpark redan under vasatiden på 1500-talet. Den södra delen, som då kallades Walmundsön, användes under 1600-talet som nöjespark och där fanns många krogar. Intresset för jakt minskade under kung Gustav III:s tid. Djurgården blev då helt och hållet en nöjespark.
1817 köpte kung Karl XIV Johan egendomen Rosendal på Djurgården. Där byggde han ett litet slott som fortfarande finns kvar. Stockholmarnas lust att göra utflykter hit ökade markant efter det. Både på första maj och midsommardagen vallfärdade stockholmarna till Djurgården för att roa sig och se kungafamiljen.
Intresset för trädgårdar blommar upp
1832 bildades Svenska Trädgårdsföreningen med främsta syfte att sprida intresset för trädgårdsodling. Omkring 1840 öppnade föreningen sin första trädgård vid Drottninggatan. Det kostade en mindre summa pengar att komma in och besöka parken. Förutom att promenera och beundra blommorna kunde man äta bakelser och dricka kaffe eller andra drycker i schweizeriet eller lyssna på musik. Svenska trädgårdsföreningen flyttade 1861 sin verksamhet till Rosendal på Djurgården.
Strömparterren och Berzelii Park anläggs
Strömparterren var den första parken i Stockholm som anlades med skattepengar, 1832. Det var framför allt för att göra Kungliga slottets närmaste omgivning vackrare. Parken blev snabbt en omtyckt mötesplats, särskilt efter att ett konditori öppnade på platsen. Ungefär samtidigt som Strömparterren tillkom började man planera för nästa park.
Med anledning av arbetet med en ny bro – Nybron – mellan Ladugårdslandet och Blasieholmen bestämde man sig för att fylla igen den inre delen av Packartorgsviken eller ”Katthavet”. Idag heter viken som finns kvar Nybroviken. Det var tidigare en smutsig och osäker del av staden. På den del som fylldes igen anlade staden en ny park i början av 1850-talet, efter ritningar av trädgårdsarkitekten Knut Forsberg. Området var då ett fattigt område med slumhusbebyggelse och skjul.
Den nya parken fick heta Berzelii Park, efter den berömde kemisten Jöns Jakob Berzelius, och den hjälpte till att förbättra områdets rykte. Snart började praktfulla byggnader som Berns salonger och Synagogan uppföras i dess närhet. Liksom på Strömparterren fanns här också en musikpaviljong. Med Strandvägen som byggdes på 1860-talet bands Berzelii park och Nybroviken ihop med Djurgården. En helt ny stadsdel växte fram, och den fick namnet Östermalm.
Kultur och exotiska växter
Utmärkande för de parker som anlades från 1850-talet och framåt var de exotiska växterna och de praktfulla blomplanteringarna. Parkerna var viktiga mötesplatser och i parkerna restes ofta statyer på välkända personer för att ge de promenerande moraliska och bildande förebilder.
![Norrbro och Strömparterren / [Klas Lundkvist]](/skblobs/33/33e22f56-12c6-4788-acac-a10eca49e0a6.jpg?preset=pl-220)
