Den 12 april 1750 togs gardessoldaten Bengt Rosenbergs äldsta dotter, Anna Greta, in på Stora barnhuset. Man hade därefter tydligen problem med att få henne placerad någonstans. Enligt förordningen skulle barnen lämna huset senast vid 14 års ålder. Med anledning av detta gjorde en av medlemmarna i barnhusdirektionen, rådmannen Henric Johan Helledai, en undersökning 1757 vilken visade att ett antal barn på barnhuset var för gamla. Ett av dessa var den 18-åriga Anna Greta Rosenberg. Samma år uppdagades också att flickan hade problem med synen. I protokollet står det att hon och en annan flicka hade "starren på ögonen".
Två år senare, som nittonåring, var hon fortfarande kvar på barnhuset. Det verkar som om hon då tjänade som någon sorts piga utan lön i köket. Det vet vi eftersom inspektor Wikner i juni 1759 lämnade in en ansökan till barnhus- och hospitalsdeputationen, där han anhöll "om icke en av barnhusflickorna vid namn Anna Greta Rosenberg, som blivit brukad vid sysslorna i köket, och därstädes varit till mycken hjälp, måtte såsom någon belöning, för hennes arbetssamhet och möda, samt till vidare uppmuntran, bliva hugnad med en bomullskofta och sidentygsmössa". Deputationen gick med på Wikners ansökan.
Vill du veta hur det gick senare i livet för Anna Greta Rosenberg, klicka på länken "Läs mer om Anna Greta Rosenberg".
Utdrag ur Främlingar i vardagen. Liv och pedagogik vid Stora Barnhuset i Stockholm på 1700-talet av Per-Johan Ödman och Mats Hayen (2004)
