Det här är en artikel om brandbekämpningens historia i Stockholm. Ända sedan vi människor en gång i världen lärde oss tämja elden har den varit både av våra bästa vänner och värsta fiender. I takt med att städer började bildas och växa ökade också den förödelse en eldsvåda kunde åstadkomma. Därför fanns redan i de tidiga stadslagarna bestämmelser om såväl byggnadssätt som eldsläckningsredskap. Något verkligt effektivt brandbekämpningsmedel kom dock inte förrän med uppfinningen av brandsprutan år 1518. Och grunden till dagens brandkår las inte förrän 1730 då en ständig brandvaktsstyrka inrättades. När den här artikeln skrevs 1897 hade Stockholm sju brandstationer, varav två huvudstationer (en på Norrmalm och en på Södermalm). Några bilar stod inte till buds utan utryckningarna skedde med hjälp av häst och vagn. Men i övrigt var släckningsarbetet sig ganska likt. Då som nu krävs stort kunnande och mod.
Utdrag ur Stockholm : Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af allmänna konst- och industriutställningen 1897. D. 2. - 1897. - S. 405-421
