Detta är den ed som man svor på 1600-talet för att bli borgare. Från början betydde borgare ungefär "den som bor i en stad". Sedan kom ordet att beteckna personer av en särskild samhällsklass. Det var hantverkare och köpmän som hade fått burskap som kom att kallas borgare. Burskapet erövrades genom att man bevisade sin skicklighet som köpman eller hantverkare.

Det var alltså inte tillåtet för vem som helst att slå sig ned i en stad och börja arbeta som hantverkare! Borgareden är mycket högtidlig. Man svär trohet och lydnad mot sin kung (i det här fallet drottning Kristina!), borgmästare och rådet samt ståthållaren. Säkert var det en stor dag för varje person som svor borgareden. Den betydde ju mycket för den personliga friheten att kunna starta en egen affärsrörelse.

Av Stockholms invånare var det bara borgerskapet som deltog i styrelsen tillsammans med borgmästarna. Borgerskapet hade också skatteplikt och vissa andra plikter som vilade på dem.
1 sida. Frakturstil.

Utdrag ur Taxor för år 1620 (ryggtitel)