I början av maj 1679 är hustru Karin Larsdotter på begravning i Katarina kyrka. Förmodligen är hon en kvinna med viss status i församlingen för hon sitter i ”främste qwinfolks bäncken”. Mitt under likpredikan vänder sig magen ut och in och Karin kan inte hålla igen en kräkning.

Nu är frågan: Var detta Karin Larsdotters eget fel eller fanns förmildrande omständigheter?

Stadens mäktigaste kyrkliga myndighet kallas Konsistorium och notarien där, Jonas Eek, skriver till Södra förstadens kämnärsrätt. I brevet framgår att man ser mycket allvarligt på händelsen. Eek skriver att Karin ”skamligen såsom ett oskiäligt Creatur/…/ kosten effterlemnat”. Om orsaken till det inträffade går dock uppgifterna isär. Några hävdar att det berodde på att Karin Larsdotter ätit och druckit alldeles för mycket, att det var hennes eget fel. Hon själv säger att spyan kom sig av annan svaghet, att hon varit sjuklig efter att hon nyligen fött barn. Nu vill Konsistorium att Kämnärsrätten utreder saken.

Protokollen från Kämnärsrätten finns inte bevarade, men bland rättens inkomna handlingar finns Karin Larsdotters egen inlaga där hon försvarar sig.

Enligt Karin har detta blivit en rättssak på grund av det lösa tal ”een min Afwundzmenniskios Hustro Brijta” utspridit. Hustru Britas tal om att Karins illamående orsakats av att hon vräkt i sig mat och dryck är lögn. Karin skriver att flera ärliga hustrur kan intyga att Brita är en ”osanningsmenniskia”. Samma vittnen ska veta berätta att det snarare är hustru Brita som har en benägenhet att äta och dricka för mycket, att Karin ”intet är af det slaget, som angifwaren är, som mitt goda upsuper eller i fyllerije förslöser”. Hustru Brita har ”samma tanckar om een annan, som hoon sielf är”, menar Karin.

Karin erkänner dock att hon ”af een rätt meniskeligh Swagheet beswimmade, och sedan wid det samma något Qwallmigt uhr magen, i min egen näseduuk opgaf”. Men den lilla spyan ska alltså varit en följd av att hon nyligen fött barn, inte för att hon är en ”fylleprom”. Karin beskriver vidare hur det ofta förhåller sig med nyförlösta kvinnor: ”een swag Qwinnos Perßon, som nyligast kommen ifrån swår barnsbördh, kan offta sig tilldraga åthskillige krankheeter och beswinnelßer, hwar och een effter sin natur”.

I sin inlaga ber Karin domstolen att varna hustru Brita. Hon måste sluta förtala ärligt folk!

Bland Södra förstadens kämnärsrätts bevarade handlingar i målet finns också en promemoria om vilka vittnen som ska kallas till rättegången. I den påstås att Karins ”fula gierningh” knappast kan förklaras av hennes förlossning: Den ägde ju rum före jul, det vill säga nästan ett halvår tidigare.

Södra förstadens kämnärsrätts protokoll från rannsakningen finns alltså inte bevarat, men saken kom att slutligt avgöras i Konsistorium några dagar senare. Vad de bestämde kan du läsa här.