När skarprättaren Jakob Mikaelsson avled 1662 fanns bland arvegodset ett lyckobringande människofinger, om vi får tro vad hans änka Brita Larsdotter säger när hon står inför rätta sex år senare.

Enligt hustru Brita hade den forna bödeln använt fingret för litet allt möjigt, till exempel mot frossa, torrvärk ”och andra accidentier och händellser”.

I mars 1668 beklagar sig en av Britas bekanta, hustru Ingrid Arvidsdotter, över att hon ”ingen lycka hafwa medh öhlsäljningh, utan stoor mothgångh”. Brita ger henne då det avhuggna gamla människofingret som insvept i en linneklut stoppas ner i ett ”öhl trä”, det vill säga en tunna med öl. Tunnan hade dock Ingrid bara till låns av en grannhustru, och kanske är det denna som anmäler det hela till rätten.

I protokollet från Stockholms magistrat och rådhusrätt kan vi läsa att Brita och Ingrid dömdes till böter på 40 marker silvermynt för att de ”hade förtörnat Gudh i dett dee gångit ifrån hans budh, brukat förbudne medell, bijskepellser och wantroo”. (Med ”bijskepellser” avses vidskepelser).

De två kvinnorna ska också läxas upp av stadens prästerskap.