I Stockholms tänkeböcker står det att onsdagen den 9:e oktober 1476 ställdes Lasse Bagges piga, Margit, inför rätten i Stockholms rådstuga. Margit bekände att hon och Peder Patinmakare hade haft en sexuell relation i ett år. Det började med att hon gav honom en kanna mjöd, (enligt Peder var det bara ett “stoop”!). Peder bekände också att Margit hade tagit 10 marck från sin husbondes kista och lett Peder in i huset. Inne i huset tog Peder själv 5 rullar tyg, Margit tog 4 fläskbitar och 4 tunnor mjöd, som Peder lät henne ta och behålla.
Först hade de ett ”värdskap” med varandra nere vid sjön i en bod. Sedan låg de ihop i tre nätter i husbonden Lasse Bagges hus, och Margit bekände att de båda stal mjölet i Lasse Bagges bod.
Under 1470-talet var det strängt förbjudet med utomäktenskapliga relationer, det vill säga, sex utanför äktenskapet och polygami. Det var monogami som rådde i Sverige, vilket innebär att man enbart kan ha en fru medan polygami innebär att man kan ha flera fruar. Kyrkan var styrande och de utgick ifrån bibeln. Utomäktenskapliga relationer ansågs som syndigt. Som exempel för hur strängt an såg på detta brott så avrättades en skomakare, Erik Persson, tidigare samma år 1476. Han avrättades genom halshuggning, för att ha haft två laggifta fruar, dvs höll Erik Persson på med polygami.
Fallet med Margit och Peder patinmakare fortsätter i flera dagar. Lördagen den 12 oktober stod Margit inför rätten och försvarade den gamle mannen, Peder Patinmakares far. Antagligen fanns det misstankar kring om Peders far var inblandad i brotten på något sätt. Men Margit sa att hon inte hade sett honom ha något med stölderna att göra. Måndagen den 14 oktober, stod Margit än en gång inför rätten och bekände att Peder Patinmakare hade brutit sönder nyckeln till hennes husbondes, Lasse Bagges, bod och låtit göra en ny. Det framkommer även nu i rätten att Peder Patinmakare hade tagit Margits mödom, alltså hennes oskuld. Det var ett problem eftersom de inte var gifta och det förväntades av samhället, att kvinnan skulle behålla sin oskuld fram tills bröllopsnatten.
Onsdagen den 16 oktober, så är Margit och Peder Patinmakare åter i rätten. Då vittnade Habram smed, att Peder Patinmakare hade lämnat Lasse Bagges nyckel hos honom och begärt att han gjorde en ny nyckel. Morgonen efter så hämtade Peder ut den nya nyckeln från smeden. Efter detta satte borgmästarna press på Margit att hon skulle säga sanningen om hon ville bevara sin själ. Vilket Margit svarade på att allt hon har sagt här i rätten, står hon fast vid.
Peder nekade däremot till de brott som han anklagades för. Vid den här tiden kunde man frias om tolv edsvurna män stödde din sak. De tolv män som kommer igen inför rätten för att antingen fria eller fälla Peder väljer att fälla honom. Peder Patinmakare dömdes till repet, vilket innebar dödsstraff genom hängning. Till skillnad från Peder erkände Margit till sina brott och dömdes för ”tjuffnadin i graffwenä”. Helt klart ett dödsstraff, frågan är om hon Margit begravdes levande, vilket de medeltida lagarna angav.
I detta fall har de dömda begått flera typer av brott. Trots detta så verkar deras utomäktenskapliga relation inte ha ansetts lika allvarlig, som de rad stölder de utförde. Hade de inte dömts för stölderna så hade de nog straffats för sin utomäktenskapliga relation. Vilket mest troligt hade varit med höga böter som många liknande fall som finns i samtida protokoll från Stockholm stads tänkeböcker. Stölderna ansågs ha varit det grövre brottet eftersom de dömdes till döden troligen på grund av hur mycket de stal. Peder och Margits dödsstraff skiljde sig åt från varandra eftersom kvinnor ofta dömdes till att begravas levande istället för hängning medan hängning var mer förekommande för män.
Rättegången är intressant eftersom den påminner om 1600-talets rättsprocess. Flera vittnen tas in och rättegången är flera dagar lång, till skillnad från de flesta andra samtida rättegångar då det mesta blev löst på en dag. Det verkar ha funnits misstankar kring Peders fars potentiella deltagande i stölden, men Margit svor att Peders far inte alls var inblandad, vilket rätten trodde på. Dessutom går det att se utifrån det här fallet att grova stölder straffades hårt i senmedeltida Stockholm, men med olika straff beroende på kön.