När den europeiska pingstkonferensen ägde rum i Stockholm i juni 1939 var det i sista minuten. Den här sammanställningen av konferensens innehåll publicerades samma höst, och i slutordet skriver Sven Lidman att ingen har "förrän nu i denna världskrigshösts mörka och tryckande ödesdagar verkligen en smula förstått vilken nåd utan gräns och namn, som bevisades oss i de underbara junidagarna 1939, då kristna män och kvinnor, pingstvänner från tjugu av Europas folk och stater möttes upp i Stockholm".
Lewi Pethrus, föreståndare för Filadelfiaförsamlingen, kommenterar att de utländska konferensdeltagarna nu inte går att nå per post, och förmodligen är några av dem inte längre i livet.
Inramningen är dyster, men konferensen beskrivs som mycket uppskattad. De olika sessionerna ägde rum i Filadelfiakyrkan och de offentliga mötena hölls antingen där eller i ett mötestält vid Karlberg. Deltagarna och talarna kom från de nordiska länderna, Baltikum, England, Schweiz, Portugal, Ungern med flera länder, och de behandlade frågor som var viktiga för rörelsen, från predikanters utbildning och internationellt samarbete till bön och andedop.
Dag två hade Lewi Pethrus ett viktigt meddelande från talarstolen: Den som vill uttrycka instämmande med talaren under mötena får inte göra det så högt, för då hörs inte tolkningen. "Ni måste lägga litet band på edra känslor, ni kära pingstvänner!" 436 sidor.
