Kammarherren Arwid Théel har ett ständigt bekymmer med för höga vattennivåer på sin mark vid Håga by. Konsekvensen har blivit ”illa bergat höö” och ”dränckt äng”, vilket innebär att hans djur inte kan beta som de bör.

Orsaken till problemet? Enligt Théel är hela felet att ägaren av Akalla gårds kvarndamm, Brukspatron Frantz Bedoire, inte öppnat dammen på tillbörligt sätt. Inte heller har Bedoire rensat Akalla å, i enlighet med en dom från 1755. Därav de höga vattennivåerna ovan dammen.

Théel och hans inspektor Johan Lundholm beslutar sig för att saken i egna händer. Med lag och tidigare dommar i ryggen anser de sig ha rätt att öppna dammen. I närvaro av två nämndemän hugger Lundholm av de bägge bottenstockarna så att vattnet kan börja flöda.

När Brukspatron Frants Bedoire får reda på vad som hänt blir han inte glad. Vintern 1772 stämmer han Théel och Lundholm för ”föröwad åwerkan å Akalla gårds qwarndam”. Bedoire känner inte till några författningar som ” kunna hindra honom att af sin qwarndam sig betjena”. Han menar att han visst haft dammen öppen och stängd i enlighet med lagen.

När saken är uppe i rätten menar Bedoires biträde att oavsett om dammen vore tillsluten eller ej är det ”obehagligt, om grannar togo sig rätt sielfve” öppna dammen. För sådant ska man anlita Kronobetjeningen, dvs statliga tjänstemän. Och inte heller bör öppning ske ”medelst dammens sönderhuggande”.

Théel menar att han varit helt i sin rätt att ”befria” sin by Håga, med ängar, från Akalla ägares ”högst skadeliga vattudämning”. Han kräver att Bedoire åter ska öppna dammen och ”fulkomligen ränsa och upgräfwa” ån som går genom Akallas ägor vid 100 daler silvermynts vite. Théel vill även ha ersättning för den skada han lidit, för rättegångskostnad och ”tidspillan”, samt för den nesa den obefogade stämningen orsakat honom.

Häradsrätten anser slutligen att orsaken till det vattenflöde Théel klagar över inte är tillräckligt utredd, utan bestämmer att saken ska undersökas vidare framåt våren.