Gamla Sveasalen uppfördes av byggmästaren Carl Oscar Lundberg (1837–1900) och öppnade 1888. Där framfördes olika uppträdanden, musikstycken och konserter, samt från 1889 även varietéer. Varieté är ett scenframträdande med blandad underhållning och ordet har sitt ursprung i franskans ord för blandning.
Genom en tillbyggnad invigdes Sveateatern 1892 där operett- och dramaföreställningar uppfördes. Den 1 oktober 1896 trädde ett förbud mot alkoholservering i samband med varietéframträdanden i kraft. Förbudet benämns som varietéförbudet eller varietéspritförbudet och avskaffades först 1955. När förbudet trädde i kraft 1896 förflyttades framförandet av varietéer ner till Sveateatern, medan servering av alkohol skedde uppe i Sveasalen under pauserna. I samband med alkoholserveringen i Sveasalen spelades det ofta musik av en orkester. Under framförande av konserter i Sveasalen fick däremot inte alkohol serveras.
1899 brann både Sveasalen och teatern ned men återuppbyggdes 1901. Den nya Sveasalen fick då en annan formgivning med ett modernare utseende. En ny eldsvåda härjade byggnaden 1909. Hela huset revs 1913 för att ge plats för Nordiska Kompaniet.
